Framtid i Jokkmokks kommun

1957 skrev författaren och miljökämpen Albert Viksten den här artikeln.

 

Och med en dåres envishet måste jag upprepa. Nog är det förbaskat märkligt att ingenting har hänt av utveckling i glesbygden.

 

Och han skriver också om de krav som ställdes från glesbygdskommunerna inför den massiva miljöförstöring som vattenkraftsutbyggnaden innebar. Krav som fick noll gehör från riksdag och regering.

 

Precis som i debatten om gruvorna och ersättning från gruvbrytning till kommunerna.

 

En intressant bit är ju att segrarna skriver historien.

 

Idag påstås det av nästan alla att Jokkmokk och andra småkommuner stod med mössan i hand när vattenkraften tog våra älvar. Och det är en vedertagen sanning hos allmänheten och politiker i Jokkmokk idag.

 

Men den vedertagna sanningen är likafullt felaktig. Innan alla beslut var tagna om total utbyggnad utan miljöhänsyn i Jokkmokksälvarna kring 1960 så fanns det många krav och en opinion mot detta.

 

Hela Lillälven och Messaure, Porsi gick så långt som till regeringsbeslut för igångsättande. Detta efter protester och negativa remissyttranden.

 

Och regeringsbesluten innebar också att Jokkmokk inte skulle ha del av någon framtida utveckling förutom de arbetstillfällen som skapades i byggen och drift av anläggningarna. Punkt slut.

 

Och tyvärr säger dagens regering- trots att det är en av annan sort- samma sak om gruvor och det kapital som skapas nu.

 

Så ingenting har hänt sen 1950-talet utom att inlandets människor har tvångsförflyttats. Och där är höger och vänsterregeringarna lika goda kålsupare. Ingenting skiljer dom åt.

 

Men ju fler som tar del av vår närhistoria desto bättre är det.

Roland Boman i Framtiden.