Framtid i Jokkmokks kommun

I går kväll (2012-11-21) var ett intressant möte på Folkets Hus i Vuollerim. På agendan var den torrlagda älvfåran från Letsi kraftstation förbi Vuollerims samhälle. En sträcka på 1,5 mil. Det pågår idag ett arbete med utgångspunkten att återskapa ett vattenflöde i den torrlagda älven. Mycket folk var på mötet, en 30-35 styckna.

 

På mötet gavs information från vattenrådet för Luleälvens område. Vattenrådet har länsstyrelsen som huvudman, kommunerna är med och i olika undergrupper finns både enskilda och företag.
Vattenråd finns över hela EU och är en konsekvens av ett EU-direktiv för att säkerställa god vattenkvalitet i våra vattendrag. Både som dricksvatten och övrig miljö med inriktning på ekologisk potential. Och därmed har EU gett Jokkmokksälvarna som miljömässigt hårt drabbats av vattenkraften en chans till rehab. Men det kräver ett stort lokalt engagemang.

 

Det finns olika grader av möjligheter att delvis reparera de nu för vattenkraft exploaterade älvarna. Men för de utbyggda Jokkmokksälvarna gäller den sämre statusen som kallas KMV- kraftigt modifierade vattendrag- vilket på vanligt språk betyder ungefär totalförstörda vad gäller miljö och ekosystem. Och i detta ligger nu en intressant nästan Moment 22 liknande diskussion. De stora kraftbolagen som äger vattenkraften i de stora älvarna vill att de ska undantas från åtgärder enligt vad EU föreskriver. Samtidigt som bla. Vattenfall i annonser och på sin hemsida marknadsför sin elförsäljning med bilder på levande brusande forsar, så är verkligheten den att all vattenkraftsel de säljer kommer från torrlagda dödade forsar och vattendrag. Samtidigt som vattenkraften under lång tid har marknadsförts som grön el, vill kraftbolagen inte göra åtgärder för att förbättra miljön i vattendragen. Och denna gröna el som har hyllats, kommer från älvar där kraftbolagen en gång har betalat ersättningar för totalskada på älvarna. Totalskada betyder i det här fallet som vad det låter. Det ursprungliga ekosystemet är totalskadat med det sätt som vattenkraften bedrivs idag i våra Jokkmokksälvar. Och EU har gett en ingång till en förändring till det bättre.

 

Från länsstyrelsen fiskeexpert så fick vi en genomgång av ett projekt i Klarälven med likartade förutsättningar som i älven vid Vuollerim. Och även en genomgång av möjligheterna att återskapa en bra fiskmiljö vid ett mindre vattenflöde i den nu torrlagda fåran från Letsi och nedöver. Bilder som med en mindre mängd vatten (10kubikmeter/sekund) i den nu torra älvfåran visar att det är klart genomförbart att skapa goda förutsättningar för en levande älvsträcka.

 

Det var också en genomgång från besöket av fyra riksdagsmän i augusti.De tillbringade tre dagar med utgångspunkt i Vuollerim för att sätta sig in i vattenkraftens påverkan, både på samhälle och miljö. Det har gett den här frågan en ingång till den svenska riksdagen som tidigare saknats.
Så sammantaget så finns nu en möjlighet att lyfta frågan om miljökonsekvenser och torrlagda älvfåror som vi tidigare inte har haft. Men det måste drivas på från oss som bor i denna kommun.

Roland Boman i Framtiden.

Bilden kommer från den torrlagda älvsträckan från Akkats kraftstation i Jokkmokks samhälle. Akkats är kraftstationen ovanför Letsi.

Idag på Norrbottensradion var en intressant diskussion mellan Leif Pettersson- socialdemokratisk riksdagsman- och Jan Johansson- moderat sådan. Ämnet var infrastruktursatsningar och Norrbottniabanan. Det var de vanliga resonemanget, alla vill ju bygga när de hörs i Norrbotten. Sosse-Leif säger att hade vi sossar suttit vid makten så hade den redan börjats bygga och moderat-Jan säger att nog vill han men vi moderater vill att det undersöks mer om den verkligen kommer att behövas. Och då vet ju vi här uppe i norr att det kanske är så att moderaterna vill nog inte bygga men sossarna vill när det kommer till riksdagsbeslut. Eller så tror vi att det låter.

Och den här debatten avslöjade faktiskt en skillnad som på alla vis är milsvid mellan partierna. Och det handlar verkligen om en skillnad på en mil. Milsvid skillnad. I slutet av diskussionen så drämmer sosse-Leif till med. Ja men vi har ändå med Norrbottniabanan i vårt infrastrukturförslag. Det har då inte ni moderater. Då kontrar moderat-Janne med. Det är sant, vi har inte med den, men ni har faktiskt bara satt av pengar för en mil järnväg. Men sosse -Leif finner sig snabbt och säger "Ja, men det är ändå en mil mer än ni".
Därav uttrycket att det är en (M)il(S)vid skillnad i järnvägspolitiken mellan sossar och moderater. En mil.
Det handlar kanske om sträckan mellan Piteå och Norrfjärden. Och nog förstår jag om Norrfjärdenborna är skeptiska till Norrbottniabanan. Om den bara ska gå dit. Då måste de ju ändå ta bilen. Men det är den MilSvida skillnaden idag.
Nånå, ska jag säga som det är så bryr jag kanske mig inte om Norrbottniabanan så värst. Men det är ju lite kul att skillnaden är så MilSvid. Exakt en mil.

Roland Boman för Framtiden, 50 meter från Inlandsbanan.

Kan en lokal mineralstrategi för Jokkmokks kommun framtagen här hos oss tillföra gruvdiskussionen något. En strategi som kanske talar om kommunens och medborgarnas syn på gruvnäringen. Eller är det bortkastad tid.

 

Som jag har beskrivit i några tidigare blogginlägg så är alla partier i riksdagen överense om att Sverige ska satsa hårt på gruvverksamhet. Miljöpartiet, vänsterpartiet och sossarna har i en gemensam tidningsartikel gett sin syn. Den artikeln finns på bloggen- Gruvarsamt eller inte-. Och det kan ju vara intressant att jämföra med den lokala retoriken.
Sen vet vi ju också att Jokkmokks kommun, markägare, rennäring och andra berörda inte har något att säga till om.Se bla. rubriken "Gruvseminarium" på bloggen.

 

Så utgångsläget är, Jokkmokks kommun och medborgarna har inget att säga till om. Däremot så äger staten helt frågan. Våra riksdagsmän har sagt att det ska vara så. Miljöpartister, Moderater, Socialdemokrater sitter alla i samma båt. Och ror för fullt gör Vänstern, Centern, Folkpartiet, Kristdemokrater och Sverigedemokraterna.
Så egentligen är det väl bortkastad tid att ha en lokal åsikt om mineraler. Ja, egentligen om man ska se hur det ser ut idag, för 50 år sen och för 100 år sen. Våra riksdagsmän tycker inte att kommunerna klarar av att få del av bestämmandet över våra marker. Riksdagsmännen vill själva vara Svenska Staten och bestämma och det är nog ingen hit för oss i glesbygden.

 

Det som händer idag är att Norr- och Västerbotten arbetar fram en mineralstrategi.(Se Länstyrelsen i Norrbotten, sök på mineralstrategi). Nästan alla är med och det beskrivs allt. Allt är toppen, toppen. Det beskrivs hur gruvnäringen nu ska bli motorn i norra Sverige, och hur man ska bygga hållbara idealsamhällen. Staten, gruvnäringen, universiteten, facken ska alla gå hand i hand mot det förlovade landet. Och precis som i mineralstrategiartikeln som S, MP, och V skrev så glömmer man bort kommunerna och de som bor här. Och det är nog så idag att näringsministern Annie Lööf har ett gediget stöd från hela riksdagen när hon säger att vi ska vara glad för de jobb som skapas i gruvnäringen.

 

Jaja och efter detta så är det väl bara att sätta sig på åskådarplats och låta drakarna fortsätta som gjort i hundrade år.
Ja det är frågan det. Själv tror jag att vi ändå måste börja röra på oss. För oss i Jokkmokk så handlar det inte längre om att vara glada över att vi skickar en massa miljarder till Svenska Staten- Stockholm från råvaruhanteringen inom vattenkraft,skog och kanske gruva. Vi måste börja få vara med. Något måste stanna kvar av de miljardvärden som skeppas ut. 1959 krävde inlandskommunerna att de skulle få ta del av värdet från vattenkraften för att kunna utvecklas efter att utbyggnaderna var färdiga. Riksdag och regering sa nej. De två största vattenkraftkommunerna i Sverige, Jokkmokk och Ragunda är idag bland Sveriges fattigaste. Idag säger våra riksdagsmän att det ska så förbli.

 

Därför tror vi i Framtiden på att Jokkmokk som första kommun ska ta fram en egen mineralstrategi som ska användas mot riksdagsfolket för att få till en ändring i lagstiftningen.
Som världen ser ut så blir det gruvbrytning här när världsekonomin vill ha malm. Och flera områden finns på kartan i Jokkmokk. Bla. de tre K. Kallak, Kåbdalis och Kåskats. I olika faser.
En Jokkmokksk mineralstrategi berör oss alla, och bör i slutändan vara känd av oss alla. Och den ska vara Jokkmokksk, för länet och landet jobbar med sina egna strategier.

Roland Boman i Framtiden.