Framtid i Jokkmokks kommun

 

Motion till kommunfullmäktige i Jokkmokk.

1959 presenterades för tre ministrar i dåvarande regeringen (s) - jordbruksminister Netzèn, kommunikationsminister Skoglund, justitieminister Lindell och de tre borgerliga partiledarna Hjalmarsson, Olin och Hedlund- vid en uppvaktning av ca. 25 talesmän från Fjällkommunernas samarbetskommittè, Tornedalskommunernas förbund och Norrlands naturvärn en tiopunktslista med preciserade krav vid den fortsatta utbyggnaden av vattenfall och sjöar.
Detta 10-punktsprogam beskriver ganska bra hela skeendet med en kort och intensiv byggperiod och därefter en stor avflyttning och kommunerna begär därför att få bli med i processen. Man ställer önskemål på lagändringar till förmån för kommunerna. De två första punkterna handlar om detta. Man säger

*Ge kommunerna rätt att föra självständig talan i vattenmål för att bevaka bygdens intressen.

*Lämna större del än för närvarande av vinsterna vid vattenkraftsbyggena till de bygder som skadas. Genom tillräckligt stora ersättningar till bygderna bör bestående värden skapas, såsom vägar, industri, billig elenergi mm.

Källa är Norrländsk Tidskrift Nr 2 1959

Idag mer än 50 år senare står Jokkmokk inför att också bli en gruvkommun. Med allt det medför. Positivt och negativt.
Men idag ser vi också att vi står på i stort sett på samma fläck som för 50 år sen vad gäller kommunernas möjlighet till att ställa krav och ersättningsanspråk när naturresurser ska utvinnas. Och Sverige är ett land där det är väldigt billigt att exploatera naturresurser. I lagstiftningen finns inget som säger att en kommun eller region ska få del av värden som skapas. Ingenting om markanvändare som inte är markägare. Ingenting om den påverkan som sker på renskötseln. Däremot har staten tryggat sin skärv, men jag tror inte många idag ser staten som någon utvecklingsfaktor i glesbygden.

Vår motion från Framtid i Jokkmokks kommun lyder sålunda.

Framtid i Jokkmokks kommun vill att det på initiativ av kommunledningen snarast bildas en grupp tillsammans med markägare (ex allmänningen) och samebyarna för att försöka ta fram en policy vad gäller den framtida exploateringen av naturresurser i vår kommun. Kontakter bör också tas med riksdagens näringsutskott för att få vara remisskommun i den översyn av minerallagen som nu pågår och som ska presenteras senare i vår. En målsättning i arbetet bör vara att få till stånd en ändring i minerallagen så att ersättning också går till kommun eller region och att den är i nivå med länder med en modern syn på bruk av naturresurser. Likaså bör rennäringens behov och möjlighet att utvecklas i områden som exploateras inkluderas i minerallagstiftningen.

För 50 år sedan nekades berörda kommuner att föra talan vid vattenkraftens utbyggnad. Vi måste tro att dagens riksdag och regering ett halvt århundrade senare har en annan syn på kommunernas utveckling i glesbygden.

För Framtid i Jokkmokks Kommun

Roland Boman

Pratet går vidare om gruva eller ej utanför Björkholmen. Jokkmokk kommer att överleva om vi får en gruva, står mot att Jokkmokk kommer att dö om vi får en gruva.
1959 sa folket i Tjåmotis samma sak om Seitevaredammen. Det kommer att bli ett uppsving för bygden,stod mot det kommer att bli så otrivsamt att alla flyttar därifrån. (Norrländsk Tidskrift nr. 3 1959)
Hade någon rätt, hade någon fel?

Det vi däremot vet är att någonting hänt med Jokkmokks kommun sen dess. 1961 hade vi över 11000 innevånare och sen dess har det bara gått utför. Idag är vi under 5100 och prognosen för 2019 pekar på 4550 människor ungefär. Och sådana prognoser har hittills visat sig stämma bra.
Några andra siffror att ha med sig från dessa 50 år där befolkningen mer än halverats. Följande siffror är från SCB-kommunfakta.

 

1968 föddes 109 barn i Jokkmokks kommun och det fanns 86 personer som var 30 år,en vanlig ålder att ha barn i.
1988- 20 år senare föddes 71 barn i Jokkmokks kommun och det fanns 84 personer som var 30 år.

2011 ytterligare 23 år senare föddes 39 barn i vår kommun och det fanns 40 personer som var 30 år.

 

Som ni ser är det en dramatisk nedåtgående trend vad gäller barn och yngre människor. Alltså det som så populärt kallas framtidens generationer.
Befolkningsutvecklingen innebär med stor sannolikhet att om 10 år så finns inte grundskolorna i våra byar kvar för att ungarna är slut. Och all verksamhet ryms på två skolbyggnader i centralorten. Från förskolan och uppåt.
I riksdagen pratar de om en övre gräns för hur många ungar det ska finnas i vare klass. Och vi ska vara glada om vi får ihop en klass!

 

Men hur har detta då kunna ske i en så rik och naturskön kommun som våran.
Är det så att Jokkmokksborna uppskattar annat än det natursköna så mycket mer så därför flyttar de härifrån?
Eller kan det vara så att de inte tillåts stanna kvar för det går inte att skapa jobb i det så rika Jokkmokk.
Eller vad är det som gör att de yngre kommuninnevånarna väljer att lämna kommunen?
Är det någon som vet?

Nå näringslivet då?
Vårt näringsliv med två stora ekonomiska jättar. Vattenfall och Svea Skog. Miljarders och åter miljarders. Det får Jokkmokks kommun betala till Svenska Staten Stockholm för att hålla igång jobben.
Eller har jag fel? För nog är det väl för de stora vinsterna som Svenska Staten Stockholm håller i gång här? Inte för att utveckla verksamhet som ger mer folk arbete eller för att bygga en stabil kommun. Eller har jag fel?

 

Det otäcka är att efter 100 år av tungt statligt företagande och ägande i vår kommun så är vi färre människor än 1912 och har nog ett mycket sämre utgångsläge.
Och det som är kanske lika otäckt är att detta är medveten politik från riksdag och regering och har så varit sen befolkningsraset började för 50 år sedan. Men hur kan jag säga så?!

 

Tja, jag har bott här i stort sett hela mitt liv och sett människorna komma och gå. Och under de 25 år som jag har tittat in i Jokkmokkspolitiken har jag träffat alla, riksdagsmän och blivande såna, ministrar och ministerföredettingar, statsministrar,blivande statsministrar och före detta statsministrar och alla har fått reda på vad som händer här i Jokkmokk och i övriga glesbygden Så jag vill påstå att riksdag och regering är fullt medvetna om hur det ser ut i glesbygden. Och våra riksdagsmän har hela makten i sina händer, i synnerhet här där staten äger allt av ekonomiskt värde. Men de bryr sig inte. Oavsett parti är de överense om tagen, och dom tagen är inte bra för oss. Och det gäller våra 9 riksdagsmän från Norrbotten också. Och det är otäckt. De bryr sig inte.

 

Nå men nog fixar vi det här. Vi har ju turismen som ska fördubblas till år 2020. Vi har så mycket småföretag som kan växa. Alla gillar Jokkmokk.
Jajamen vi har så mycket vackra ord, men en så hård och krass verklighet.

 

Jag tycker att det är bra att ha med sig lite bakgrund och historia när man pratar framtid och gruvnäring. Oavsett om man är för eller emot. Oavsett om det är Kallak eller Kåbdalis där nu Boliden börjar röra på sig. Ger en gruva i Kallak de 300 jobben som det pratas om så är det betydligt fler än vad Vattenfall och skogsbruket tillsammans skapar idag.

 

Men alla ska ha klart för sig att det finns idag därutöver ingen PLAN B att sätta i sjön för att bryta den tunga nedåtgående spiralen i Jokkmokks kommun.
Den verkligheten kan vi aldrig blunda för. Och den verkligheten gäller alla som bor i Jokkmokks Kommun.

Roland Boman för Framtiden.

Nu känns det som om det börjar bli svårt att se någon skillnad på de så kallade alternativen i svensk rikspolitik. Höger-vänster, alliansen-rödgröna, sossar-moderater. Alla verkar flockas i något som liknar politikens "Mittens Rike"
Riksdagspartierna har nu presenterat sina budgetförslag för nästa år. Och är de inte förvillande lika så säg. Bara nyanser av blått, rött och grönt. Men inte mycket mer. Dagens jättegäsp var väl kanske bolagsskatten. Moderaterna ville sänka från 26% till 22%. Kostnad 16 miljarder som skulle tas hem på strängare avdragsregler. Och det var ju åt skogen för mycket sa motståndarsidan. Så idag kom beskedet från (S). Vi sänker bara 2%. 8 miljarder eller nåt sånt. Och de pengarna tar vi hem på strängare avdragsregler. Sa Bill till Bull. (Pelle Svanslös). Och lite tidigare så sa den ena sidan vi måste satsa på järnväg. Och då åkte den andra sidan tåg i södra landet och sa, ni ska få pengar till bättre järnväg. Och när den ena sidan säger att vi måste satsa nu när ekonomin börjar knacka, då säger den andra sidan, vi kan inte slösa för mycket. Och sen är det märkliga att helt plötsligt säger de vad den andra nyss sagt. Och när Bill säger nu måste vi sätta mer pengar till omsorgen då säger Bull ja men det sa vi nyss, men vi sätter mer. Och när Bill säger att det är bra att Bull tycker som dom och tar deras förslag, då säger Bull detsamma till Bill. Är det vad som väntar oss i väntan på nästa val. En politik där skillnaden bara är nyanser av samma förslag i Mittens Rike.

Roland Boman i Framtiden.