Framtid i Jokkmokks kommun

Jokkmokks kommunfullmäktige hade sammanträde idag.

 

Och där kanske det hade varit nog med information. För så mycket mer hände det inte.

 

Nog är det lite trist att det så sällan avhandlas och beslutas i framtidsfrågor på våra sammanträden. Mest för att det bereds nästan aldrig såna frågor.

 

Det var nästa års budget för kommunen. En marginell skillnad mellan de förslag som fanns mellan grupperingarna. Och så dök det upp ett till. Men det som är sämst är att det är väldigt dåligt med underlag för den som sitter i fullmäktige och ska besluta.

 

Vi i vårt lilla Framtidsparti har i flera års tid begärt att få riktiga budgetunderlag så man kan jämföra med tidigare år för att se var pengarna far i de olika verksamheterna. Men inte. Så vi tre av 31 i fullmäktige avstod från att rösta om budgeten. Det kan ju vara så att det bara är vi som inte fattar vad det handlar om. Men ska det beslutas om nästan 300 miljoner kronor som det kostar att driva kommunen i ett år så vill vi ändå se varför pengarna går hit eller dit och varför.

I övrigt så var det dokument och redovisningar av allehanda slag. Och en stor stund tog det att resonera om på vilken rad i ett dokument som några ord om demokrati skulle stå. Man var överens om att det skulle stå, men inte på vilken rad.

 

Så Jokkmokkspolitiken en sån här dag känns som om vi är till för att flytta kommatecken i texter som nästan ingen läser. Huvva.

 

Sen fanns ju vårat förslag om mineralstrategi och ersättningar med och det kanske andas framtid. Men eftersom det kommunala handlar mest om formalia så skickas det nu vidare och går det som det brukar så hörs det inget om det förrän efter nästa val som är om ett år.

 

Så försöket att tvinga fram ett politiskt ställningstagande i Jokkmokk vad gäller minerallagen tycker jag är oerhört viktig. Det försöket hoppas jag ger snabbt resultat i kommunen, men vis av tidigare försök så antar jag att det blir en långbänk, tyvärr. Men, men man ska aldrig sluta hoppas

 

Och så fanns det ett förslag från ett gäng unga människor att bilda ett ungdomsråd för att få mer delaktighet för unga i samhällsutvecklingen. Och det var kanske dagens bästa förslag. Hoppas bara att det går fort att ta tag i detta. Så dom fortfarande är ungdomar när svaret kommer.

Roland Boman i Framtiden.

Nu är vi på banan igen.

 

Jokkmokk är kallast i landet enligt Text- TV.

 

Och där ska vi bli. Eller??!!

Vädergubben i Framtiden

 

1959 besöktes Jokkmokk av riksdagsmän som skulle bilda sig en uppfattning om kraftverksutbyggnaderna.

 

Den här artikeln från 1959 tycker jag är bra. Den belyser egentligen även dagens gruvkonflikt.

 

Dels visar den att absolut ingenting (000000000= ingenting) har hänt i Sverige vad gäller kommunens, samernas och den enskildas rätt mot staten och riksdagen. Trots att över 50 år har gått med skiftande blå, röda och gröna regeringar. Vete tusan om det inte är sämre nu.

 

Det visar också återigen att kommunen inte lade sig platt. Jokkmokk precis som alla andra kraftverkskommuner såg hur framtiden skulle gestalta sig. Och dom fick rätt i alla dessa kommuner.

 

Så diskussionerna då 1959 är ganska lik dagens prat. Det vi borde ha lärt oss är att riksdag och regering kör över oss i allt.

 

Därför så måste de krafter som inte låst in sig på Ja-och Nej-dassen i de olika ytterligheterna som idag finns i gruvfrågan sätta sig och gemensamt ta fram en gruvstrategi som kan användas mot riksdag och regering.

 

Dom folkvalda i riksdagen bestämmer och dom har bestämt precis som i mitten av förra århundradet att vi Jokkmokksbor inte förstår vad som är bra för oss.

Roland Boman i Framtiden.

I kväller hade vi en bra träff med Framtiden. Vi diskuterade mycket men inte gruva.

 

En intressant fråga är. Hur grejar vi en kommun som år 2020 är 4500 innevånare och en stor del av dessa är pensionärer?

 

En annan viktig fråga under kvällen blev. Vad finns som ger fler arbetstillfällen och framtidstro i kommunen? Nu, idag och nästa vecka. Inte år 2020 eller 2050 utan nu.

 

En mycket stor och viktig fråga. Vad finns för anledning för våra unga som pendlar för arbete i malmfälten och andra ställen att fortsätta komma hem och bo i kommunen? Vad har vi att erbjuda alla dessa? Förutom Konsum/ICA och elljusspåret?

 

Också en kort information om läget vad gäller det arbete som pågår för att få en modern miljösyn på vattenkraftens värsta synder. I första hand torrfårorna i lillälven vid Vuollerim och Jokkmokk.

 

Utbildningsfrågor på alla nivåer, en klar överlevnads- och utvecklingsfråga i vår lilla kommun.

 

Och lite om det kommunval som är om mindre än ett år.

 

Bra prat, bra kaffe, bra bullar, vi fortsätter om några veckor.

Roland Boman från Framtidens möte.

Flyg in och flyg ut.

Det är en av sanningarna och slagorden i gruvdebatten.Begreppet att jämföra arbeten i småkommuner som drar mer folk än kommunen själv kan uppbringa, med oljeplattformer har ju nu blivit en sanning att ta på allvar i begreppet "Allt är åt skogen (gruvan) och ingen härifrån får jobb" .

Bakom begreppet så finns det en forskningsinsats som säger. "Om du inte betalar skatt där du jobbar, så betalar du antagligen skatt i hemkommunen." Och det är ju en sån svindlande fantastisk tanke.

Så det blev ett kraftfullt slagträ i debatten för de som inte vill att det ska skapas jobb i glesbygden för dom som inte är skattskrivna på plats. Överförd på turismen så skulle de flesta vinteranläggningar få slå igen. För där är det mycket fly in och ut.

Och samma människa som blivit upphöjd för denna teori, var också inblandad i de rapport som nu används för att tala om vilken dålig affär rennäringen är. Med detta vill jag bara säga.

Tro inte så förb---t mycket på alla dessa forskare som lever på att beskriva en liten del av verkligheten. Allt från flyg in, via rennäring till dammsäkerhet och förgiftningar.

De beskriver bara sin egen verklighet och sanning. Och det behöver inte vara verklighetens verklighet och sanning. Forskningen idag bevisar kanske bara sin egen sanning, för att motivera mer anslag i en värld där inget ifrågasätts.

Jokkmokks kommun har över tid haft mycket flyg in och en del flyg ut. Storstormen vid Karats för över 100 år sen gav kanske den första stora inflygningen. Många blev kvar. Och skogen gav jobb i 100 år.

De olika vattenfallsepokerna har gett inflygningar. Många blev kvar. Och vattenkraften gav jobb i 100 år.
På 1970-talet så svors det över Arvidsjaureborna och västerbottningarna som veckopendlade och tog jobben på kraftverksbyggena.

På 1980-talets byggsväng i Jokkmokks kommun så svors det över piteborna som var här och tog jobben. Man sa att Egypten hade sina gräshoppor och i Jokkmokk har vi pitebor.

Fortfarande har vi byggföretag i Jokkmokk, men för att hålla Jokkmokksfolk med jobb så måste de finnas i andra kommuner. Och i den allmänna räkningen så är dessa Jokkmokkare att räkna som flyg in och ut. Men jag hoppas att ni inte svär åt dom.

Det är det som skiljer nutid från dåtid. Idag är Jokkmokks kommun helt beroende av omvärlden och det som finns utanför kommungränsen. I form av jobb, marknader, arbetskraft osv. Sån är den bistra verkligheten Det flygs in och det flygs ut. Till och med mjölken vi dricker flygs in, fast med lastbil.

Det som gruvdebatten ändå har fört med sig det är att vi nu förstår att det inte bara finns en absolut sanning, utan sanningen är ofta sann beroende på din egen verklighet och hur du tolkar den.

Vad Jokkmokksborna nu har blivit bra på det är att ifrågasätta och misstro auktoriteter. Oavsett om dom är självutnämnda eller verkliga.

Och det är bra när vi ska bygga det framtida Jokkmokk. Med eller utan gruva. I en process för utveckling av Jokkmokks kommun är vi beroende av omvärlden men vi själva måste styra över och hantera de möjligheter och hinder som kommer upp på vägen.

Så därför fortsätt betvivla de som hittills levererat sina sanningar utifrån en värld som inte är vår. Det är din sanning som kan utveckla vår hembygd. Glöm aldrig det.

Roland Boman i Framtiden.

Jag upphör aldrig att förvånas över alla dessa människor som håller på att springa ned varandra i sin iver att tala om hur lättlurade vi Jokkmokksbor är.

 

Ibland blir jag nästan full i någonting över de människor som hyllar dessa fantastiska och upplysta människor som uppfinner hjulet flera gånger i veckan och samfällt vet precis vad vi ska göra för att det äntligen ska bli något av oss Jokkmokkare så vi slipper ligga övriga Sverige till last.

 

Och mest spännande är dessa Jokkmokkare som jublar med i denna kör och ropar ut det är det bästa jag sett någon skriva, det är det bästa jag hört någon säga. Om dom kan jag bara säga. Vars har ni varit sista 100 åren. Och varför har ni inte gjort något åt detta.

 

Och jag skriver sista 100 åren, för det är inte våra ungdomar som ropar av glädje över dom som bara skriver elände om Jokkmokk. Någonstans så känns dessa människor som överklassens nya ansikten som ska dela ut välgörenhetens allmosor till det lurade folket i Jokkmokk.

Jokkmokksborna är inte lurade förutom ett fåtal som gillar dessa överklassfasoner i det skrivna ordet.

 

Jokkmokksborna kan sin historia, oavsett om dom är vattenfallare, skogsfolk, samer eller undersköterskor. Vi är inte lurade.

 

Däremot så kanske vi är svikna, inte bara av riksdag och regering, röda, blå och gröna.

 

Vi är kanske mest svikna av dom som hela tiden talar om hur lurade och nästan så dom skriver det hur dumma vi är.

 

Men titta på bilden från lill-älvens torrfåra i Vuollerim. Det är dessa vattenkraftsmiljarder som kommer från oss lurade och av er hånade som gör att ni kan kan ägna så mycket tid och kraft på att inte göra något som tillför Jokkmokks kommun någonting.

 

Tänk er den dag ni kliver ned från det bortkastade ordets överklassaltare och drar något strå till stacken i Jokkmokks kommun. Tänk er hur bra det kan bli. Eller känns den tanken för stor och övermäktig?

Roland Boman i Framtiden.

"Aktiviteter som företas av en person som reser från ordinarie bostadsort för övernattning eller dagsbesök. Avsikten kan vara såväl arbete som fritid." Antaget av FN 1993.

Som ni ser är det en oerhört vid definition. Det innefattar väldigt mycket av våra dagliga händelser och aktiviteter. Är jag iväg på en konferens till Stockholm så kan jag i statistiken bli turist. Är jag borta och jobbar i Kiruna och bor och äter där så kan det bli så att jag räknas som statistisk turist.

Det gör det oerhört vanskligt att med säkerhet fastställa vad som är turism. Däremot så kan man läsa av trender och förändringar när man har flerårig statistik som tagits fram under likadana former varje år.

Tillväxtverket visar på att turistnäringen är dubbelt så stor som bilbranschen. Men det man många gånger glömmer är att allting samverkar men i statistiken så kan det hamna lite huller om buller.

En viktig del av våran besöksnäring är biltestandet. Precis som i flera andra inlandskommuner. Arjeplog ligger varje år i topp vad gäller turism/innevånare. Och det beror på biltestandet. Så deras och våra siffror borde kanske ligga i bilbranschens statistik.

Intressant är att Jokkmokks största branschomslutning i pengar har drivmedel. Är det bränsle till testbilar eller är det förbipasserande som tankar?  Följt av restaurang och logi som omsätter nästan lika mycket som drivmedel.

Hotellnätterna har också ökat de sista åren. Där är nog en hel del kopplat till arbetsresor. Volvo, Vattenfall har haft många som arbetat här och kommit utifrån de senaste åren. Både i Jokkmokk och Vuollerim.
Men i statistiken så räknas deras övernattningar och restaurangbesök in i besöksnäringen. Även om de i våra ögon inte är turister.

Sysselsättningsmässigt, trots en vid definition av turism, så har vi haft en svag utveckling de senaste tio åren inom besöksnäringen.
År 2003 så beräknades det att besöksnäringen gav 142 årsjobb. 2011- 165 jobb. 2012 -179 årsarbeten.

Alltså ett årssnitt på under 4 nya jobb/år inom besöksnäringen under en 10-årsperiod.

Ökningen mellan 2011 och 2012 på 14 årsarbeten kan bero på dels Kåbdalis skidanläggning med 64000 skiddagar 2012 och dels på Vattenfalls arbeten i bla. Akkats.

Vintermarknaden är också oerhört viktig för vårt lokala näringsliv och räknas också in i turistsiffrorna.

Siffrorna kommer från turistbranchens egen TEM-rapport som baseras på SCB-statistik och tas fram av Resurs.

Så även om det kan vara lite glädjedödande för den framtida besöksnäringen så läggs väldigt skiftande verksamheters resultat och lämnade pengar in i besöksnäringens siffror.

En besöksnäring som ska ge mer än fyra (4) nya jobb per år under nästa 10-årsperiod kommer att behöva fler tunga investeringar likt Kåbdalis och Årrenjarka, och kanske att vi öppnar våra marker för ett annat nyttjande än idag.

Roland Boman i Framtiden.

Detta tål att fundera på i gruvans tidevarv.

 

Miljarderna från vattenkraften och skogen går via de statliga bolagen för att bygga infrastruktur i Stockholm.Det som stannar kvar i Jokkmokk är pengar till löner och smärre inköp.

 

Trots att det har ställts krav sen mitten av förra århundradet på någon sorts återbäring till Jokkmokk för att bygga något bortom vattenkraften och skogsbruket,så har staten i form av riksdag och regering oavsett blå eller röd sagt nej.

 

Våra folkvalda riksdagsmän och kvinnor har alltid sagt ungefär så här från sin upphöjda plats i riksdagen. "I Jokkmokk ska det bara finnas så många som behövs för att leverera miljarder och åter miljarder till statskassan. Resten kan flytta".

 

Låter det knepigt. Ja förstås när dom är här säger dom ju annat.Vi ska se till,vi ska tillsammans. När riksdagsfolket är här så är det ett högt lokalt hojt. Men när de är hos partihövdingarna i riksdagen då säger dom "Vi ska viska."

 

Och samma gäller en lokal miljöavgift,ersättning för de miljöstörningar som en gruva ger. Inte ett riksdagsparti kommer att i skarpt läge ställa Jokkmokks framtida utveckling och liv mot en ministerpost. Ministerposter,regeringsplatser,gratismiddagar väger mycket tyngre än en kommun någonstans i ingenstans där ändå inga väljare bor.

Men idag,efter allt ovett som skapats i gruvdebatten härhemma så finns det kanske en öppning att klämma åt riksdag och regering. Jag vet inte om det är möjligt för det fordrar detta mod och denna kompromissvilja som jag skrivit om tidigare.

 

För min enkla åsikt är att det fönster som sametinget och samebyarna har öppnat nu när de tagit initiativet i gruvdebatten kan bli något bra. Och om nu bara Jokkmokks kommunpolitik klarar att hantera sina rågångar i gruvdebatten så kan det tillsammans leda till en förändring i både minerallagen och riksdagens obegripliga glesbygdssyn.

 

Men säger nu vän av ordning. Sametinget och samebyarna säger klart nej till gruva och kommunledningen springer benen av sig för att få igång gruvan.

 

Javisst säger jag. Då kan det bara bli bättre. Ett ypperligt förhandlingsläge för att tillsammans rubba staten och våra riksdagsmän så de börjar jobba för dom som gett dom uppdraget.

 

Och framför allt att tvinga riksdagen till ett beslut som gör att Jokkmokk får börja ta del av våra egna rikedomar. Det går bara genom ett samarbete med sametinget,samebyarna och Jokkmokks kommun. Idag finns inget annat alternativ än samarbete och kompromissvilja. Det kravet tycker jag mig höra från de framtida generationerna.

Roland Boman i Framtiden.

I Jokkmokks kommun har det alltid funnits färgstarka profiler.

 

Och utrymmet har varit stort för denna färgstarka växtkraft.

 

Så kommer det också att vara i Framtiden.

 

Om det finns inga tvivel.

Roland Boman i Framtiden.

I det framtida hållbara Jokkmokk så satsar vi mer på de naturliga, hållbara och lokala nätverken så vi inte blir beroende av de utländska företag som äger den internationella nättrafiken.

 

Och det innebär ju att var och en blir sin egen spindel i nätet.

 

Då behöver vi inte vara rädd för in- och utflygare, utländska bolag och all annan hiskelig påverkan från omvärlden.

 

Jokkmokk klarar sig bäst utan resten av världen.  Eller??

 

Nätspindeln i Framtiden. .

Den Jokkmokkska mattraditionen firar nya triumfer. Jokkmokk är utsedd till Årets Matlandethuvudstad 2014.

 

Mat är också en av de stora dragkrafterna i Jokkmokks framtida besöksnäring.

 

Utan vidare lägger våra entrepenörer ett veckoprogram där maten är i focus. Nya spännande Jokkmokkska kockar varje dag.

 

Och mellan måltiderna så bjuds på massor av annat. Här finns pengar och framtida jobb.

 

Så låt nu våra Jokkmokkska kockar tillsammans med besöksnäringen sätta ihop det program som ska locka folk att spendera tid och pengar i vår kommun.

 

Maten är prioriterad inom besöksnäringen i Jokkmokk och kan bli en väldigt attraktiv och ett starkt växande besöksnäringsområde om det hanteras bra.

 

Och låt nu berörda i lugn och ro men snabbt ta fram ett framgångsrecept inför Matlandshuvudstadsåret 2014.

 

Och i efterdyningarna av gruvskalven så kan jag inte tänka mig att det finns annat än positiva vibrationer hos folk i Jokkmokk om denna utmärkelse. Det här är något att glädjas över tillsammans.

 

Tänk på det. Våran vardagsmat är så bra att Jokkmokk får titeln "Årets Matlandethuvudstad 2014"

Roland Boman i Framtiden

Det är något knepigt med svensk lagstiftning. Återigen vägrar lagstiftarna och lagtolkarna erkänna att småfolket ska ha rättigheter.

 

Markägare i Björkholmen som anmäler att de fått delar av sin ungskog förstörd i samband med gruvstöket får av rättvisan höra att de bryr man sig inte i utan de får själv stå för kostnaderna.

 

Troligtvis får allmänningen också stå för kostnaderna för skogsskadorna på allmänningsmark i Kallak i samband med ockupationen.

 

Det är ju nästan som det är fritt fram att ta för sig på annans skogsmark.

Det bygger ju inte upp förtroendet för resonemang om det går till en gruvetablering i Kallak.

 

Skärpning hos våra lagstiftare riksdagsmänniskorna som snabbt verkar glömma på vems uppdrag de sitter.

 

Att skapa en lag som är lika för alla. Ska det vara så svårt.

 

Roland Boman i Framtiden.

 

Gruvfrågan snurrar på som den värsta karusell. Det går runt, runt och man blir mer och mer yr i luvan.

 

Gruvfrågan ger nu effekter i form av bojkotter av vintermarknaden från några håll. Med anledning av att kommunledningen är för en gruvetablering. Samtidigt så vet ju de flesta att Jokkmokks kommun inte äger frågan.

 

Resultatet, provbrytning mm hade blivit på samma sätt om det hade varit en kommunledning som sagt nej eller kanske.

 

Det som är intressant att tänka på är hur det ser ut. Blir bojkotten mot Jokkmokks kommun för alltid. Av de åtta partier som finns i Jokkmokks kommunfullmäktige har två sagt Nej till gruvbrytning i Jokkmokk och Kallak. Mp och Samernas Väl. Och där har MP litet stöd i sin riksdagsgrupp, som är med i lagstiftningen i riket.

 

De har 5 av 31 mandat tillsammans i fullmäktige. V vet väl ingen riktigt hur de står men de har 4 mandat. Så jag räknar in dem i Nej-sidan. Det blir 9 mandat.

 

De övriga 5 partierna- S, M, C ,FP och FiJK- har på olika sätt markerat att de är positiva till dagens provborrningar och undersökningar för en eventuell gruva. Tillsammans har de partierna 22 mandat i Jokkmokk. Så 22 mandat för och 9 emot i Jokkmokks kommunfullmäktige. Sålunda en klar majoritet för i dagsläget.

 

Så det är en stor majoritet av partierna i Jokkmokkspolitiken som uttryckt att de är positiva till en gruvetablering. Med olika ingångssyn såklart.

 

Men det innebär också att en bojkott kan fortsätta många år framåt, för så stora omkastningar lär det inte bli även om det är nytt val om ett år. Men det ser vi om ett år. Om det då finns en majoritet av partier som säger nej till gruvverksamhet i Jokkmokk. Eller om bojkotten av Jokkmokk fortsätter i evinnerlig tid.

 

Och i slutändan så är det Sveriges riksdag och regering som sätter spelreglerna. Så det är kanske dom som ska bojkottas. Inte Jokkmokks kommun.

 

Roland Boman i Framtiden

Jag ser att Nej till gruva-sidan har haft en fundering om Framtidens förslag om miljöavgifter och att en kommun ska få del av vinster vid en gruvbrytning. Vår skrivning har länkats till deras FB-sida.

 

Där fanns ett bra förslag. Att partierna i Jokkmokks kommun ska redovisa hur dom tycker. Om fördelning av vinster och återbäring. Och gärna skriftligt. Det är kanske dags att man gör så.

 

Dom enda som verkar ha problem med detta är de förtroendevalda miljöpartisterna som är Nejare och drar lasset för Nej. Och det är klart.

 

Med tanke på att MP på riket är gruvpositiva så blir det väl besvärligt att skriva en lokal agenda för Jokkmokk som innebär totalstopp när stödet i riksdagsgruppen är litet.

 

För fortfarande finns det ingenting som säger att MP i kommande regeringsförhandlingar kommer att villkora ett gruvnej för att sitta i en regering. Aldrig kommer det villkoret.

 

Så en Nej-skrivning från MP i Jokkmokk får nog prägeln av ett lokalt hojt. Och det är intressant med tanke på det inflytande i riksdag och regering de kommer att ha efter nästa val. Olikheten mellan lokalpartiet och de som styr partiet verkar stor.

 

Men visst är det en bra tanke. Att fler partier än vårat Framtiden ska skriva ned sin mineralstrategi-strategi. Den informationen kan medborgarna i kommunen i varje fall få.

Roland Boman i Framtiden.

Som offentlig person som det ibland kallas så får man "uppträda" i de mest oväntade sammanhang. Och samtidigt får man inte "tappa sin tunga." Det är en del av verkligheten som man fort blir medveten om.

 

Den som lade ut bilden på Nej-sidan är förtroendevald för miljöpartiet och utsedd av Jokkmokksalliansen att vara 2:e vice ordförande i vårt kommunfullmäktige.

 

En viktig förtroendepost där han inte bara företräder sig själv och Mp utan hela sex stycken partier i det som är oppositionen i Jokkmokk idag. De har gemensamt valt honom.

 

I en annan tid så hade väl inte det här väckt uppmärksamhet. Så är det i mycket. Det en tycker är kreativt tycker den andra är svammel.

 

För kanske 15 år sen fick vårat dåvarande kommunalråd utstå flera veckors dagliga nidskriverier i Norrbottenskuriren av anställda kurirenjournalister. Det var dagliga personliga påhopp. Helsidor dagligen i några veckor. En av de skrivande journalisterna då har förresten en koppling till Nej-sidan idag.

Så bilder som denna får man kanske ta med jämnmod.

Däremot så är det oerhört tragiskt med de direkta personliga hot som nu riktats mot fyra människor i vårt samhälle. Det är en direkt följd av att det nu är så låst och infekterat i gruvfrågan.

 

Och det MOD som krävs för att resonera och kompromissa ser jag inte idag. För verkligheten kan ge oss i Jokkmokk möjligheten att få ett större inflytande i gruvfrågan än vad lagen och våra riksdagspartier ger oss idag.

 

Men det fordrar MOD från de på ja och nejsidorna som idag lider över händelseutvecklingen och faktiskt tänker bo kvar här i Jokkmokks kommun.

 

Det krävs MOD och kompromissvilja. För verkligheten och framtiden ska ägas av Jokkmokksborna tillsammans.

Roland Boman i Framtiden.