Pratet om gruvorna och möjligheterna att något av vinsterna ska stanna kvar lokalt går vidare.
Senaste versionen av det lokala hojtet fick vi i gårdagens Nordnytt och dagens NSD. Socialdemokraternas länsordförande i Norrbotten öppnar för att socialdemokraterna ska ställa sig positiv till en gruvskatt för att lämna utvecklingspengar i regionen. Hon hänvisar till Finland och andra gruvnationer som är på väg eller ska genomföra detta. Och säger det vi alla vet. Att Sverige är billigast för de som vill starta gruvverksamhet.
I dagens NSD så säger partiledaren Stefan Löfven. Vi ska inte ha någon skattehöjning för gruvbolagen. Han vill finna andra vägar att stötta kommunerna. Hur det ska gå till det har han däremot ingen aning om.
Snacka om att såga sin lokala partiledning i Norrbotten. Så han ställer sig tillsammans med Lööf i centerpartiet, som tycker att vi ska vara glad för att vi får jobb.
Men fastän vi vill att en gruvverksamhet ska gå igång i Jokkmokk, så är det väl märkligt att de flesta riksdagspartier inte förstår att glesbygden inte bara ska leverera allt till Stockholm. Något måste stanna kvar för att vi ska kunna utvecklas och växa. Och där får vi höra mycket lokalt hojt av norrbottniska riksdagspolitiker som ingen bryr sig om i Stockholm.
Men tyvärr så har de två stora (M) och (S) bestämt sig för att inlandet och glesbygden bara ska leverera. Inte leva.
Roland Boman i Framtiden
Helt plötsligt är mineralstrategi ordet för dagen. Alla riksdagspartierna, länsstyrelserna, intresseorganisationerna för och emot tar tag i frågan. Vänsterpartiet har gjort en ganska klar och bra markering. Miljöpartiet jobbar med frågan men ingen vet vad de vill, som vanligt om man får säga så. Sossarnas Löwèn är försiktig men jobbar med frågan. Centerpartiets Lööf tycker att vi ska vara jävligt glada för jobben som skapas där ingen vill bo. Resten av regeringen jobbar med frågan. Så ser det ut i Sverige. Och då ska vi veta att de partier som inte sitter i maktställning alltid har lättare att vara kaxig då. Så därför vet vi att ett löfte idag kan ha devalverats efter nästa val. Eller som en moderat riksdagskvinna sa på det mötet jag deltog i med Vattenkraftskommunernas förening för ett drygt år sen i riksdagshusets katakomber. "Jag kan ingenting göra så länge vi sitter vid makten." Så sa hon. Hon sitter med i det mäktiga skatteutskottet. Tänk så tokigt vi tänker. Vi som tror att det är när man sitter vid makten man kan göra något. Efter det så beslöt Jokkmokk på min inrådan att lämna föreningen.
Nå riksdagspartier och mineralstrategi, vad har det med Jokkmokk att göra. Om man ser framåt så kan det ha en hel del att göra med vår kommun. Därför lämnade Framtid i Jokkmokks Kommun för snart ett år sen in en motion om att vi ska göra en lokal mineralstrategi. Vi vill att kommunen tillsammans med markägarna-ex. allmänningen- och samebyarna tar fram en policy vad gäller den framtida exploateringen av naturresurser i vår kommun. Det handlar om ersättningar, miljöavgifter som går till kommunen regionen. Det handlar också om rennäringens framtid när fler områden exploateras och där vill vi att dess behov och möjligheter att utvecklas finns med i minerallagen. Grunden i vår fundering är att gruvor kommer oavsett om man säger ja eller nej i det lokala hojtet. Därför måste vi nu när det rörs på många håll i Sverige göra vår stämma hörd. För det kan ta 20 år innan nån bryr sig. Men gör vi ingenting nu så får vi börja om från början om 20 år. Vi i partiet Framtid i Jokkmokks Kommun tar nu fram ett eget förslag som vi snart kommer att lägga fram i politiken. Tyvärr måste jag säga att vår motion om mineralstrategi till kommunfullmäktige har hamnat i tjära. Det händer ingenting. Och om det har jag mina åsikter. Därför jobbar Framtiden på vårt vis med denna oerhört viktiga fråga. Och synpunkter tas emot.
Roland Boman i Framtiden.
I kväll var det uppföljningsmöte och diskussion om hur vi går vidare med arbetet för att delvis återställa vattenmiljön i den nu döda älvfåran från Letsi kraftstation och förbi Vuollerim ned till det forna utloppet i storälven. Med ikväll var folk från vattenfall, länsstyrelsen, kommunen och ett 30-tal Vuollerimbor. Det som föranleder de nya tagen i den gamla diskussionen om vattenkraftens oerhörda negativa miljöpåverkan är några händelser.
Dels EU:s vattendirektiv som ställer krav på vattenmiljön och som vattenkraftföretagen försöker slippa undan med hänvisning till att det blir för dyrt med god miljö. Inom vilken annan bransch skulle man kunna komma med slekena undanflykter utan att dragas till Uppdrag Granskning?
Dels de kontakter som nu finns med riksdagsfolk som arbetar med frågan om vattenkraftens miljöpåverkan. Det riksdagsfolket var som tidigare skrivits om 3 dagar i Vuollerim i augusti.
Och framförallt. Vi lever i 2013 och den lagstiftning som vattenkraften i vår kommun styrs av är från 1918. Det har gått en tid sen dess. Allting annat i samhället är förändrat. Utom?!
Det vi nu gör är att sätta fart på arbetet att ta fram underlag vad gäller torrfåran och hur en delvis återställning ska gå till. Och med det menas en året om vattenföring på den 15km långa sträckan. Vi har många underlag redan idag och kommer att ta fram fler. Det arbetet leds av Jokkmokks fiskegrupp och fiskekonsulenten. Jokkmokks fiskegrupps styrelse har representation från Jokkmokks kommun, länsstyrelsen, Jokkmokks allmänningsskogar och fritidsfisket via Jokkmokks Jakt och Fiske.
Dels så bildades en arbetsgrupp med Vuollerimbor som kommer att formulera ett arbetssätt för att handha frågan. Frågor som kanske behandlas där är opinionsbildning, vilken påverkan på den lokala ekonomin (socioekonomi-kan det verkligen heta så) kan en älv som även Vuollerimborna kan nyttja ha. Men som sagt där kommer mer besked framöver.
Och de som har hållit i arbetet mot riksdagsledamöterna och övrigt lobbyarbete kommer att intensifiera detta.
Så ett stort kliv blev det. Nu är bara det långa mödosamma jobbet kvar. För kom ihåg. Ingenting är gratis, i synnerhet inte elektriciteten.
Roland Boman i Framtiden.
Bilderna på älven strax nedanför Vuollerim är från boken "Rumpan har gått" som handlar om flottningen på Lilla Lule älv. Och visar före och efter. Torrt och dött i forsen har det snart varit i 50år. Det ska det inte vara Framtiden
INFORMATIONSMÖTE
Luleälvens torrfåror kontra EU-direktiven – Projektidé.
Det är bråttom! Just nu finns det ett nytt fönster öppet för bygden att - med stöd av EU-direktiven - i samverkan påverka/ skapa möjlighet att förverkliga ett pilotprojekt avseende torrfåran nedströms Letsidammen.
Folkets Hus Vuollerim 17 januari kl 18
Program
Uppföljning av vad som har hänt efter mötet som hölls på Folkets Hus i Vuollerim den 21 november kl 18.00
Rapport från nya kontakter med Riksdagsledamöterna
Länsstyrelsen, Vattenmyndigheten, rapporterar om utvecklingen.
Christer Borg, Älvräddarna, presenterar projektförslag.
Länsstyrelsens och Jokkmokks fiskerigrupps c/o Jokkmokks kommuns synpunkter/förslag
Vattenfall AB:s synpunkter/förslag
Mötet utser arbetsgrupp med uppdrag representera bygden som kontaktpersoner i det fortsatta arbetet.
Fika, frågor och dialog
Summering och avslutning
Alla varmt välkomna!
Arrangör: Vuollerimbygden i Utveckling
Engagemang förankrad i bygdens utvecklingsplan – från ord till handling!
Som Elvis Presley så vackert sjöng. "It`s now or never." Diskussionerna och åsikterna om den stora negativa miljöpåverkan som Vattenkraften har i vår kommun har pågått länge. Det mest iögonfallande exemplet på en fullständig ödeläggelse av en tidigare unik och rik vattenmiljö är torrläggningen av sista biten av Lilla Lule älv. Från Letsi kraftstation och förbi Vuollerim. En sträcka på 1,5 mil.
För inte så länge sedan dominerades arbetsmarknaden i vår kommun av tre stora aktörer, sektorer. Kommunen, Vattenkraften och Skogsbruket. Idag kan man väl med fog säga att ingen av dessa är en utvecklingsfaktor som skapar nya jobb och framtidstro. Verkligheten säger tvärsom. Skogsbruket sysselsätter något tiotal helårsarbetare. Vattenkraften minskar hela tiden sin fast anställda personal i vår kommun och de senaste åren har ytterligare tjänster försvunnit och är nu kanske nere på det lägsta antal fastanställda sen man startade i Porjus för 100 år sen. Kommunen ligger och flyter med näsan strax ovanför vattenytan och är så sakteliga på väg att sjunka. Så ser det ut. Två områden som är bland de mest inkomstbringande i Sverige. Skog och Vattenkraft. Allt de dom tjänar i vår kommun och det är 100-tals miljarder under 2000-talet går med blixtens hastighet härifrån. Ett lysande undantag finns och det är Jokkmokks Allmänningsskogar, det enda skogsföretag som tar ett samhällsansvar i vår kommun. Och vad gäller kommunen så är den fattig som en kyrkråtta i det som är Sveriges rikaste kommun.
Nå vad har det med mötet i Vuollerim att göra. Jo det kan vara så här. Den döda älven i Vuollerim handlar inte bara om att få vattnet att rinna. Det kan rent handla om bygdens framtid. Men låter det inte lite väl magstarkt. Nog reder vi oss har väl varit ett talesätt i byn! Men om man funderar. Var finns de nya jobben. Hur många ungdomar har fått sig fasta jobb i Vuollerim de senaste 10 åren. Hur många barn har fötts de sista 10 åren. Och snart är vi där att inte ens pensionärerna blir fler. Så var kan de nya jobben finnas?
Det är där som älven kommer in. Vuollerim har alltid haft en stark tradition inom det som heter "Natur och Kultur." Idag är det området en stor tillväxtfaktor runt om i världen. Där finns möjligheter som vi nog knappt kan ana oss till. Det ger redan idag arbetstillfällen och pengar till Vuollerimbygden men det kan ge så mycket mer. Om förutsättningarna snäppas upp. Eller för de som föredrar modernare termer. Uppgraderas.
Och där kommer älven och miljön in. Så ni som finns i närheten kom på detta möte så får ni kanske en positiv inblick i det som kan vara det som återigen skapar en uppgång i Vuollerim. Och det här är lite mer än en uppmaning. Det är för de flesta inget problem att avvara två timmar en vinterkväll för att se det som kan vara framtiden.
Roland Boman i Framtiden.
Om en månad är det full fart i Kyrkostaden. Och nu i jul så har ni väl alla sjungit vår version av Nu är det jul igen. Ni vet den som går så här.
Nu är det jul igen, nu är det jul igen och julen varar än till påska. Och det var inte sant och det var inte sant för där emellan kommer marknan.
