Naturvärden bevaras genom samarbete.

TACK VARE ENERGISKA INSATSER, som gjorts framförallt av Svenska Naturskyddsföreningen men även av Norrlandsförbundet m. fl. organisationer, som begärt en mera översiktlig planering vid vattenkraftexploateringen, har en överenskommelse nu kommit till stånd med Vattenfallsstyrelsen om den framtida utbyggnaden av de norrländska älvarna. Undantagna ar Torne, Kalix och Pite älvar, som skall ägnas fortsatta utredningar.

För Vattenfallsstyrelsen innebär överenskommelsen, att av de kraftreserver på 12 miljarder kwh, som varit aktuella, kan 8 miljarder komma till utbyggnad, medan 2 miljarder stalls på framtiden och lika mycket helt befrias från utbyggnad.

—  Vi i Vattenfallsstyrelsen finner den största kompromissen i slopandet av det planerade Vuojat-kraftverket för att Padjelanta-områdets vackra sjöar skall kunna sparas säger generaldirektör Erik Grafström i Vattenfall. Där går vi miste om en miljard KwH. Men eftersom vi går ganska hårt åt Lule älv i övrigt hyser vi förståelse för naturskyddsvårdarnas syfte att kunna skapa ett större sammanhän-gande naturskyddsområde i dessa trakter.

—  Överenskommelsen rekommenderas av oss, även om den innehar flera punkter, som vi ogillar, framhåller justitieradet Gösta Walin i Svenska Naturskyddsföreningen.

Det är sorgligt

att norra älvdalen av Lule älv måste offras för full utbyggnad, men det är en stor vinning att hela Padjelantaområdet räddas. En besvikelse är det också att Stora Umevatten skall regleras och att Tärnasjon inte kommit på undantag omedelbart utan endast satts på uppskov. Vi kommer att kämpa vidare for att få Tärnasjön skyddad.

Det är smärtsamt att verklighetens hårda tryck tvingat oss att uppge en del värdefulla vatten, men för oss är denna överenskommelse inte sista ordet, konstaterar dr John Nihlen, som är ordförande i Samfundet for hembygdsvård. Vi slår oss inte till ro utan startar nu på allvar en aktiv landskapsvård for de sjöar och fallsträckor som måste byggas ut.

Sedan överenskommelsen diskuterats i organisationer och myndigheter skall den överlamnas till regeringen.

Överenskommelsen berör

på kraftsidan endast den statliga vattenkraften. Sedermera är det meningen att överlägga även med de enskilda kraftintressenterna för att om möjligt få till stånd en överenskommelse även mellan dessa och naturskyddet.

Som en följd av överenskommelsen har Vattenfallsstyrelsen förklarat, att den inte motsätter sig att Padjelanta nationalpark kommer till stånd.

Godkännandet av Padjelanta som nationalpark och en viss utökning av Sareks nationalpark förutsätter dock en viss justering av de föreslagna gränserna, anser Vattenfall.

Justeringarna beror inte på att man just nu behandlar närliggande projekt, som blir aktuella först om tio år, utan på att dessa justeringar kan underlatta den formella behandlingen i framtiden av eventuellt aktuella projekt gränsande till nationalparken. Justeringarna kan komma att minska Sareks nationalpark med totalt fem kvadratkilometer.

Utgångspunkt för diskussionerna

var en inventering — tidigare återgiven i Norrlandsk Tidskrift — som utförts av professor Gunnar Beskow. Inventeringen redovisades 1959 i form av en värdegraderad förteckning over sjöar och älvsträckor, som bör skonas vid vattenkraftutbyggnader.

Den nu träffade överenskommelsen innebär för Stora Lule älv, att man helt avstår från att reglera Virihaure, Stalojokk, Vastenjaure, Petsaure, Sallojaure och Kutjaure-Vuojatatno, medan Vietasjokks nederbördsområde och Stora Sjöfallet byggs ut.

I Lilla Lule älv gör man helt undantag för sjön Laidaure och Rapaälven, som flyter genom Sareks Nationalpark. Däremot bygger man ut Akkatsfallet en bit från Jokkmokk och sjöarna Skalka, Parkijaure, Randijaure, Purkijaure, Vaikijaure och Karats liksom Tjåmo-tisjaure och Tjaktjajaure-Blackälven. Planerna for sjöarna Saggat, Peuraure och Sitojaure skjuts upp till 1 januari 1971. Tio års uppskov kan också påräknas för Kamajokk, Tarraätno och Pärlälven.

I Skellefte älv skrinlägger man helt utbyggnaden av Ikisjaure vid norska gränsen liksom av ett par andra sjöar. Hornavan, Partaure-Gallejaure och Rebnesjaure byggs ut.

I Vindelälvs-systemet undantas Lais-älven uppströms från selet vid Plassavare. I övrigt planeras en rad utbyggnader med undantag av Badasjokk, Övre Gautstrask, Marsivagge och småsjöarna vid Snuoltje.

Stora Umevatten skall regleras, medan fortsatta diskussioner ägnas Tärnaån. Från Vattenfallsstyrelsens sida medges, att diskussionerna förs med utgångspunkt från att naturvärdena vid Tärnasjon med tillflöden väsentligen bevaras.

I Ume älv undantas Ahasjon och Laisan från utbyggnad, men tillrinningen påverkas där av ovanförliggande regleringar. Vidare undantas Ropen, Tångvattnet, Jovattenälven och Gräsvattnet. För Vapstälven görs fem års uppskov. Utbyggnad sker i Gautajaure, Geijman utom Ropen, Björkvattendalen och Övre Björkvattnet.

I Ångermanälven skall man låta Saxälven uppströms Borga vara orörd, likasa Sjoutälven uppströms Stor-sjouten och Saxvattnet. Utbyggnaden faller p Nämforsen, medan det blir fem års uppskov for Fattjaure, Ransarån uppstroms Ransaren, Saxån uppstroms Kultsjön och Marsån.

I Indalsälven låter man Tännforsen förbli helt orörd, såsom Norrlandsförbundet krävt vid uppvaktningar hos regeringen och i upprepade framställningar. Vad gäller Åreälven räknar man med fortsatt diskussion. Där har regeringen förbehållit sig prövning av frågan om reglering.


Kommentar till artikeln.

Det är intressant att titta tillbaka hur besluten togs när våra älvar byggdes ut, inte bara här utan i hela inlandet. Det här artikeln från Norrländsk Tidskrift visar att från böran var det meningen att i stort sett alla vatten skulle byggas ut, men ett fåtal lyckades man förhandla om så att de blev kvar. Och inte heller här fick kommunerna vara förhandlingspart. Bla. så var det meningen att Karats-Pärlälven skulle byggas ut. Och planeringen för detta var färdig.
Det fanns en stor medvetenhet om vilka konsekvenser vattenkraftsutbyggnaderna skulle få för kommunen, men besluten togs av riksdag och regering och där brydde man sig inte om kommunernas åsikter. Och så är det fortfarande idag vad gäller bruket av våra naturresurser. Det lokala inflytandet är mycket begränsat. Precis som under förra århundrandet eller om ni så vill förra årtusendet.


Roland Boman från Framtiden