Framtid i Jokkmokks kommun

Nog känns det väl för härligt att vara Jokkmokksbo just nu. Och inse vad som händer.

 

Det att våra ungar har nu fått ett forum att göra sin röst hörd och tala om att det är deras framtid som gäller. Man blir glad av att se hur de tar för sig och att det finns en så klar och tydlig bild av att de vill se sin framtid här hemma.

 

Fram till alldeles nyss har gruvdebatten dominerats av såna som jag. Gammfolk vars framtid är ganska trygg och kanske består i att köpa en gungstol och sakta gunga in i framtiden. Flera med en stabil offentlig anställning bakom sig.

 

Jokkmokksungarna vet att det gäller för dom som det har gällt för unga Jokkmokkare i många år. Du tillåts inte bo kvar. Tvångsförflyttning från uppväxt, familj och vänner är vad som finns att se fram emot. 2 av 3 unga ska bort från kommunen innan de blivit 25 år. Så ser arbetsmarknaden ut och har sett ut i årtionden.

 

Hyllorna hos pensionärerna är fyllda av foton på familjemedlemmar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn som inte tillåts bo kvar i kommunen. För jobben finns inte här. Har de gamla som saknar de sina tur, kommer barn och barnbarn hem några dar till jul och 10 dagar på semestern.

 

Och fortfarande så hörs korparna kraxa, ni vill bara ha bidrag och jobba så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt. I första hand av folk utan insikt om annat än sin egen navel, men även folk som bor här och som uppfattats som kloka.

 

Det många av de som nedvärderar Jokkmokksungdomarna inte har en susning om är verkligheten. Ja det finns en sån.Man kallar våra ungdomar både det ena och andra. Fast det säger ju mest om dom fördömande.

 

Så till er som bara försöker mästra och tala om för ungdomarna vad de får tycka. Köp gungstolen och gunga er sakta in i framtiden och låt våra unga skapa möjligheterna för de kommande generationerna.

 

Annars så säger nog verkligheten att när vi sparat allt så finns inga kommande generationer kvar i vår fantastiska kommun Jokkmokk.

Roland Boman i Framtiden.

 

Sandlådan är en symbol för oss som tror att nya generationer ska få rätt att bo kvar. Annars är det lätt att tro att det illustrerar gungstolsfolkets framtidsdiskussion. Men icke.