Vad har staten gjort för dig?
Kategori: Framtid i Jokkmokks kommun
Jag tittar i en gammal Norrlandsbullentin från 1976 som jag hittade i en av mina kartonger häromdan. Och nog är det dagsaktuellt det som skrevs för drygt 35 år sen. Artikeln handlar om att staten och LKAB skulle ta ett samhällsansvar och starta upp gruvbrytning i Kaunisvaara. Man skriver att en gruvbrytning räddar Pajala från en säker avfolkningsdöd. Och om tvångsförflyttningarna skulle fortsätta i samma takt som då skulle kommunen vara tömd på folk om 40 år. Därför kan lite befolkningsstatistik vara bra innan vi fortsätter.
År 1976 fanns 9164 inv. i Pajala. Av 20-åringar fanns 74 män och 57 kvinnor. Av 80-åringar fanns 15 män och 19 kvinnor.
År 2011 fanns 6270 inv. i Pajala kommun. Av 20-åringar 34 män och 38 kvinnor. Av 80-åringar 33 män och 34 kvinnor.
Befolkningen har alltså (nu blir det runda tal) minskat med drygt 30%. Antalet 20-åringar har halverats och antalet 80-åringar har fördubblats. Detta har skett under de 35 år som man trott och hoppats på svenska staten. Och svenska staten är varken mer eller mindre våra riksdagsmän. Vem annars. De som hänt i Pajala under dessa år är ju den bistra sanningen att staten, våra riksdagsmän, lagt ned i stort sett alla de arbeten de har haft makten över. I skogen,hos tullen, televerket osv. I stort sett allt. Sossar och moderater, hand i hand i riksdagen.
Och det märkliga är att Pajala inte är unikt. Det hade lika gärna kunna vara Jokkmokk eller varje mindre inlandskommun där staten har dominerat näringslivet. Man har ätit upp äpplet och lämnat skrutten kvar. Under denna 35-årsperiod så har det varit både röda och blå regeringar som styrt Sverige. Och det har varit samma avfolkning och utarmning oavsett. Och ni som vet. Säg någon av de norrbottningar som har passerat riksdagen under denna tid som gjort något som vi märker av i positiv riktning. Jag kan ha missat någon.
Nå, vad hände då i Pajala. Blev det folktomt. Ja hade staten och våra riksdagsmän fått lite mer tid på sig så hade de nog fixat det.
Men nu kom ju ett utländskt gruvbolag in i bilden. Och helt plötsligt blir kanske bilden av det döende Pajala en annan. Men det återstår att se. Men lite grann visar det att det Norrbotten gjort sig känd för, att låta stora statliga företag styra och ställa inte alltid är rätt sätt för utveckling. Och det är kanske därför Norrbotten hela tiden tappar befolkning, trots jättevinsterna i de statliga företagen. För vinsterna går ju nästan uteslutande till investeringar i Stockholm och skapar arbetstillfällen där. Så är det ju i Sverige, oavsett vem som styr. Det är givetvis bra att LKAB kan investera idag för att säkra den framtida gruvbrytningen, men samtidigt som man lite så där kan konstatera att hade de sluppit betala mångmiljardbelopp i avkastning till statskassan under några år så hade de utan vidare kunnat bygga dubbelspår till Narvik och flytta Kiruna och Malmberget av egen kraft om nu någon visste vars de skulle flytta Kiruna. Men det är ju en annan fråga.
I samma nummer av Norrlandsbulletinen från 1976 finns en intressant artikel om jobb och arbetsförmedlingen. Där beskrivs vad man möts av på AF i Gällivare 1976. Och vad tror ni dom sa. Jo dom sa "Det finns inga jobb men ni kan få gå en kurs eller flytta söderut för där finns jobb." Nu är det ju helt andra tider i Gällivare och några andra gruvkommuner. Men de som någon gång har passerat AF kan ju lätt känna igen sig. Och i Jokkmokk så har vi ju idag ett alternativ till att fara söderut. Vi kan fara norröver. Men nog är de lätträknade de jobben som inte har anknytning till kommunen och den offentliga sektorn som AF i Jokkmokk kan förmedla. Och så har det ju sett ut hos oss i 35 år också, medans vi stillatigande har sett hur staten och riksdagsmännen ätit sig mätta och sen spottat ut resterna åt oss.
Artikeln om AF i Gällivare gjordes då 1976 av ordförande i elevrådet vid AMU-centret i Gällivare. Ulla Lyttkens.
År 2011 fanns 6270 inv. i Pajala kommun. Av 20-åringar 34 män och 38 kvinnor. Av 80-åringar 33 män och 34 kvinnor.
Befolkningen har alltså (nu blir det runda tal) minskat med drygt 30%. Antalet 20-åringar har halverats och antalet 80-åringar har fördubblats. Detta har skett under de 35 år som man trott och hoppats på svenska staten. Och svenska staten är varken mer eller mindre våra riksdagsmän. Vem annars. De som hänt i Pajala under dessa år är ju den bistra sanningen att staten, våra riksdagsmän, lagt ned i stort sett alla de arbeten de har haft makten över. I skogen,hos tullen, televerket osv. I stort sett allt. Sossar och moderater, hand i hand i riksdagen.
Och det märkliga är att Pajala inte är unikt. Det hade lika gärna kunna vara Jokkmokk eller varje mindre inlandskommun där staten har dominerat näringslivet. Man har ätit upp äpplet och lämnat skrutten kvar. Under denna 35-årsperiod så har det varit både röda och blå regeringar som styrt Sverige. Och det har varit samma avfolkning och utarmning oavsett. Och ni som vet. Säg någon av de norrbottningar som har passerat riksdagen under denna tid som gjort något som vi märker av i positiv riktning. Jag kan ha missat någon.
Nå, vad hände då i Pajala. Blev det folktomt. Ja hade staten och våra riksdagsmän fått lite mer tid på sig så hade de nog fixat det.
Men nu kom ju ett utländskt gruvbolag in i bilden. Och helt plötsligt blir kanske bilden av det döende Pajala en annan. Men det återstår att se. Men lite grann visar det att det Norrbotten gjort sig känd för, att låta stora statliga företag styra och ställa inte alltid är rätt sätt för utveckling. Och det är kanske därför Norrbotten hela tiden tappar befolkning, trots jättevinsterna i de statliga företagen. För vinsterna går ju nästan uteslutande till investeringar i Stockholm och skapar arbetstillfällen där. Så är det ju i Sverige, oavsett vem som styr. Det är givetvis bra att LKAB kan investera idag för att säkra den framtida gruvbrytningen, men samtidigt som man lite så där kan konstatera att hade de sluppit betala mångmiljardbelopp i avkastning till statskassan under några år så hade de utan vidare kunnat bygga dubbelspår till Narvik och flytta Kiruna och Malmberget av egen kraft om nu någon visste vars de skulle flytta Kiruna. Men det är ju en annan fråga.
I samma nummer av Norrlandsbulletinen från 1976 finns en intressant artikel om jobb och arbetsförmedlingen. Där beskrivs vad man möts av på AF i Gällivare 1976. Och vad tror ni dom sa. Jo dom sa "Det finns inga jobb men ni kan få gå en kurs eller flytta söderut för där finns jobb." Nu är det ju helt andra tider i Gällivare och några andra gruvkommuner. Men de som någon gång har passerat AF kan ju lätt känna igen sig. Och i Jokkmokk så har vi ju idag ett alternativ till att fara söderut. Vi kan fara norröver. Men nog är de lätträknade de jobben som inte har anknytning till kommunen och den offentliga sektorn som AF i Jokkmokk kan förmedla. Och så har det ju sett ut hos oss i 35 år också, medans vi stillatigande har sett hur staten och riksdagsmännen ätit sig mätta och sen spottat ut resterna åt oss.
Artikeln om AF i Gällivare gjordes då 1976 av ordförande i elevrådet vid AMU-centret i Gällivare. Ulla Lyttkens.
