Framtid i Jokkmokks kommun

Idag finns en debattartikel i kuriren som handlar om Vattenfall och dess betydelse för kommunen. Och det mesta som skrivs går nog helt eller delvis att hålla med om.

Men jag skulle vilja dra lite runt begreppet flyg in flyg ut som många tror är ett nytt påfund i vår värld. Sista hundra åren har Jokkmokks arbetsmarknad från och till varit en flyg ut och inmarknad. Till och med en stor del av tummarna i skogsbruket som jobbade här under 1950-talet kom från Töre/Kalix hålet. Fast de åkte PV och Bubbla hit. Det var kanske drive in drive out.

Men till Vattenfall och befolkningsstatistiken. 1950 var vi 10744 personer i kommunen. Harsprånget var igång med som mest 1200 anställda. Och säg att det skapade 2000 jobb med kringeffekter. Det ger ändå över 8000 människor som inte jobbade runt kraftverket. 1955 var vi 9267 människor här. Nedgång med 1500 pers på 5 år. Harsprångsbygget var färdigt.

1961 var vi som mest 11580 personer skrivna i kommunen. Alltså fast boende. Och många kom från de andra Norrlandslänen som redan hunnit bygga ut en stor del av sin vattenkraft. Så de fortsatte och följde med Vattenfall norröver. Messaure, Porsi, Laxede byggdes. Därutöver jobbade ett stort antal personer här som var skrivna på andra orter. Kortare och längre tider. I Vuollerim och Messaure fanns massor med ungkarlsbaracker där dessa bodde.

Det man visste då men så få vet nu, det är att byggsamhällena var provisoriska. Alltså de skulle monteras ned efter byggtiden och folk skulle flytta vidare till nya jobb. Så hände med Harsprånget och så hände med Messaure. Och det är där det kommer in med flyg in och flyg ut. Det behövs ofta mer folk att bygga en anläggning än att driva den. Och sen far anläggningsfolket vidare.

I Vuollerim med sin driftcentral så blev folk kvar och byggepoken i älven dröjde sig kvar in på 1980-talet. Men likafullt när vi var som flest 1961 så var det kanske 8000 människor som inte jobbade åt Vattenfall. Nu idag kom siffrorna att vi är 5074 varav kanske 4700 inte jobbar åt Vattenfall. En del är förvisso för unga en del för gamla för att arbeta men, men statistik är statistik.

Med det vill jag lite försiktigt säga att den utförsbacke i befolkningen som vi och hela Sveriges glesbygd har haft i 50 år beror inte alltid i första hand på de företag som verkat i bygderna utan har dikterats av Sveriges riksdag och regering. Allt från 1960-talets massdeportationer när byarna tömdes (Alla Måste Söderut som AMS döptes om till) och folk skickades söderut till industristäderna till gårdagens massiva besked om mångmiljardsatsningarna i StorStockholmområdet.

Och det är oavsett det är sossar eller högern som styr Sverige. De är i det stora hela överens Det är samma politik för oss. Och vad gäller Vattenfalls möjligheter att göra lite extra för kommunen så finns den fortfarande kvar. Men används lite väl sparsamt.

Men de stora greppen med bolagisering, avregleringar, massuppsägningar under 1990-talet, jätteuppköp i utlandet det har sossar och och högerregeringar varit tämligen eniga om. Sen tycker jag personligen att 20 miljoner i bygdemedel för en totalexploaterad älv som ger Statskassans olika hål 10 miljarder rent i fickan varje år att investera i Stockholm är som en renfis i Sarek under en höststorm. Det lämnas inga direkta spår efter sig.

Roland Boman i Framtiden.

Imorgon tisdag fortsätter Framtiden med funderingar om den strålande Framtid som vi tillsammans ska skapa i Jokkmokk kommun.

Hur grejar vi en kommun som år 2020 är 4500 innevånare och kanske upp mot hälften är pensionärer eller närapå.

Vad är de viktigaste faktorerna för att få en bra utveckling. Styrkor, fördelar mm. Vi kopplar bort gruvan som vi inte vet om det blir och ser på vad i motvinden som är bra.

Lite mer info om Letsi och det pågående arbetet att få tillbaks lite av den torrlagda älvfåran.

Lite gruva inför medborgardialogen på torsdag.

Har ni förslag så hör gärna av er

Roland Boman i Framtiden

I vår moderna och lokala historieskrivning om kraftverksepoken på 1950/60-talet så tas mycket för givet om att det bara togs för sig och alla jublade.

 

Den här lilla notisen från 1958 visar att dåvarande vattendomstolen var emot bygget av Messaure kraftstation. Som många andra remissinstanser.

 

Men betydelsen för Sveriges näringsliv uppvägde det totalförstörda fisket och miljöskadorna.

 

Fast vattendomstolen skickade till regeringen att fatta beslut. Och det pekades på vissa saker som skulle ingå i tillståndet.

 

 Om det sen blev så är en annan fråga.

 

Men den lokala historien innehåller alltid två sidor. Och som för det mesta så är det vinnarens historiebild som räknas.

Roland Boman i Framtiden.

Vardagen är sig lik oavsett om det är 1957 eller 2013.

 

Det satsas på turismen med båten Langas som STF står för. Och STF finns kvar.

 

Det läggs ned smältverket i Porjus som kanske startades där pga. tillgången på billig energi.

 

Lingonpriset hålls nere. Och så görs det än idag.

 

Och ett renslakteri startas i Sorsele. Undrar om det är kvar.

 

Vardagen är dock kvar och förändras inte så mycket. Men vår historia är ändå intressant.

"Strömmen rinner söderut" var namnet på en debattartikel skriven 1957.

 

Den är skriven i samband med den stora debatten om vattenkraftsutbyggnaden som var under flera år då.

 

Jag har med bara en liten del, men artikeln visar återigen att det var samma debatt då som nu.

 

Ingenting har egentligen hänt.

 

Allting är Stockholm.

 

Undrar om det ser ut likadant om 50 år.

 

Men då kanske här är tomt och öde och allting är verkligen bara Stockholm.

Roland Boman i Framtiden.

Protesterna mot gruvor har nu nått Stockholm. Och oavsett om man är för eller emot så är det på rätt ställe.

 

För även om vi har olika ingångsfunderingar i gruvfrågan så kan det bli så att bara en opinion ledd av de samiska företrädarna kan få en svensk regering och riksdag att ändra förutsättningarna för gruvbrytning.

 

Från idag att man ger bort tillgångarna utan att lokalsamhället får ha någon avgörande del i planering eller del i vinster, till en framtid med mer regionalt och lokalt bestämmande i processen och framför allt del av vinstvärdet för att bygga en framtid bortom gruvan.

 

Idag ligger Sveriges riksdag hundra år efter verkligheten i de frågorna.

 

Men varför skulle samiska företrädare lyckas bättre än politiska företrädare från norr? Ja det är ingen självklarhet, men facit ger att folk från norr bryr sig riksdag och regering bara om en månad vart fjärde år. När det är val. Däremellan är vi som ströbröd. Bra att ha när kakan är i ugnen men inget mer.

 

Däremot som världssamvete så är Sverige känsligare för negativ opinion. Och gruvfrågan börjar få internationell uppmärksamhet.

 

Inte bara för samernas inblandning utan också för att Sverige ger bort mineralerna. Vilket blir mer och mer ovanligt i världen.

 

Så helgens arrangemang i Stockholm ska förhoppningsvis bli starten till något positivt för Jokkmokks kommun.

 

Sen måste också kommunpolitiken i Jokkmokk börja arbeta med frågor om inflytande och malmfonder. Och där får var och en själv tycka till om hastigheten på arbetet.

Roland Boman i Framtiden.

På 1950/60-talet så var det en intensiv diskussion om framtidsfrågor i glesbygden. Då såg man vilka utmaningar som låg i framtiden för att behålla och utveckla inlandet som annat än råvaruleverantör.

 

Människor i kommunerna, länsstyrelser, folk på universitet mfl. deltog i den debatten och stod upp för glesbygden. Men precis som idag så var motståndet kompakt från Stockholm, riksdag och regering att ta tag i inlandsproblematiken.

 

1961 lyckades trycket från norr att tvinga fram bildandet av en malmfond!!

 

Just det!! En modell av det vi idag kräver i samband med nystarten av gruvor i våra marker.

 

Och som en överväldigande majoritet i riksdagen säger nej till.

 

Det kan ju också vara så att för 50 år sen så var du friare som makthavare att arbeta för den del av landet som födde dig. Idag riskerar man ju sparken om man inte gör vågen hela tiden i större företag, politiken osv.

 

Nå, vad blev det av malmfonden. Det blev som vanligt.

 

Innan den riktigt hunnit etablera sig så lades den in i ett större statligt ämbetsverk STU för forskning mm. (1968). Senare blev det NUTEK och nu heter det Tillväxtverket.

 

Tillväxtverket är mest känd för sina överdådiga personalfester. När chefen fick sparken efter brakafestandet så fick hon ett nytt jobb.

 

Och där blev malmfondens cirkel sluten. Hon fick jobb som gruvsamordnare i den expansion som gruvnäringen nu är i.

 

Det är så det brukar bli när Norra Landet försöker få ta del av sina rikedomar. Men det blev i varje fall ett sjutusan till festande i Stockholm för malmfondens pengar.

Roland Boman i Framtiden.

Efter en sommar och höst med gruvarsamma stormar så går vi mot vinter i Jokkmokk.

 

Oavsett vad vi tycker om att använda naturtillgångarna som finns runt omkring oss och som alltid använts så måste det fort komma fram nya arbetstillfällen i vår kommun.

 

Vi kan inte vänta 5-10 år på en gruva som kanske inte kommer.

 

Vi kan inte vänta 5-10 år på en turistnäring som senaste 10 åren gett fyra nya jobb årligen. Många av de jobben kopplade till service för biltest, vattenkraft mm.

 

 Vi kan inte hoppas på en sametingsplacering där man efter 20 års verksamhet fortfarande inte vet i vilken jord spaden ska placeras.

 

 Vi kan inte hoppas på alla dessa människor som vet precis vad vi inte får göra för att leva vidare i vår kommun. För det är det enda dom vet. Vad vi inte får göra.

 

Vad återstår då?

 

 

Det som återstår är VI Jokkmokksbor själva. VI är dom enda som det går att hoppas på. Och den tanken måste VI vänja oss vid snabbt. Det är bara VI som kan få till en positiv förändring i vår kommun. VI.

Roland Boman i Framtiden.

Det var samma diskussioner 1959 som det är i Sametinget idag.

 

Vem är same och har rättigheter?

 

Då som nu är arvet är viktigt för att få utnyttja förmåner.

 

Både i samebyn och ex.i Jokkmokks skogsallmänning..

 

Andra göre sig icke besvär. Eller?

 

Israel Ruongs och Karin Stenbergs uttalanden är fortfarande väldigt aktuella idag. 

 

Roland Boman i Framtiden.

 

Jag ser att det funderas vem som har som uppgift att sköta tillsyn i miljöfrågor uppe i Kallak vad gäller nedskräpning osv.

 

Och det kan nog vara så att det är kommunens miljökontor som ligger under samhällsbyggnadsnämnden som ansvarar. Så det är inte säkert att det är länsstyrelsen i det fallet.

 

Sen vad en syn tillför är ju en annan sak.

 

Roland Boman i Framtiden

Just nu pågår en partiledardebatt i Agenda på TV. De skriker åt varandra för att de själva ska förstå vad de säger.

 

Och snart blir det väl glesbygd. Med turism, gruvor och bredband.

 

Bilden till detta inlägg är från timmerterminalen i Murjek. Virket som skickas från Murjek varje år representerar mångmiljardbelopp i förädlingsvärde/årligen. Men det är många år sen det fanns en skogsarbetare i jobb i byn. Men miljarderna skickas ut med järnväg från Murjek.

 

På 1950-talet fanns 450 innevånare i Murjeksområdet. Idag drygt 50 personer.

 

Under alla år av avveckling så har det passerat röda,gröna och blå regeringar.

 

Ingen har lyft ett finger för Murjek och Jokkmokks kommun.

 

Och nu skriker dom åt varandra i partiledardebatten så programledarna inte får tyst på dom.

 

Gruvor, skog, vattenkraft. Allt överskott ska placeras i Stockholm. Det är det som de skriker om man riktigt lyssnar.

 

Men vem kommer att säga? Nu måste vi sluta plundra glesbygd och småorter i Sverige. Hela Sverige måste få vara med och utvecklas.

 

Vem tror ni? Kanske de glömmer glesbygden nu igen. Ja, vad tror ni?

Roland Boman i Framtiden

Vindarna växlar med Kennes låg hur länge som helst på Norrbottenslistan när det begav sig.

 

Och i Jokkmokk så stiger temperaturen. Men det är bara en naturlig svängning.

 

I övrigt är det just nu ingen temperaturhöjare på gång.

 

Så kom ju då gruvdebatten i riksdagen idag. Laddade med ord istället för dynamitsalvor. En trött debatt där likheten mellan de åtta partierna är större än skillnaderna.

 

Det måste ju vara en besvikelse för dom som hissat miljöpartiets initiativ till debatten. Inte tänker MP säga nej till en gruva varken i Kallak eller någon annanstans. Och inget annat parti heller. Men vilka har trott det. Utom några lokala högtalare.

 

Och ingen av dessa välbetalda miljönärer som stod i talarstolen nämnde med någon glöd det som det handlar om. Att plundringen av glesbygden måste ta slut.

 

I forntiden plundrade Rom sitt omland och sina grannar för att romarna skulle kunna leva gott och ge Bröd och Skådespel åt folket. Och idag plundrar Sveriges riksdagsmän glesbygden för att de ska kunna leva gott och ge Bröd och Skådespel åt Stockholmarna.

 

Och tro mig det blir endast de partier som inte kommer att sitta vid makten efter nästa val som kommer att höja sina röster och kämpa för att vinster ska stanna kvar i gruvkommuner. Moderater och sossar de sitter i samma båt och ror spikrakt åt samma håll.

 

Fast sosse- Damberg som ser sig som framtida sosseledare hade ju varit till Kiruna och sett en gruva. Och Sveriges modernaste skola. Tro fan det att den är modern. Den är nybyggd för den gamla blev nedbränd.

 

Nä, gullas med varandra det är vad riksdagsmännen gör. Och när alla partifärger blandas blir det bara en färglös massa.

 

Ska det någonsin bli slantar över åt oss så måste vi göra något tillsammans. För gruva blir det om priser och världsekonomi vill. Förr eller senare. Det fick vi höra i riksdagen idag. Alla partier vill ha gruvor.

Alla, alla,alla och ingen glömd.

 

Men idag så är kommunpolitiken i Jokkmokk för svag för att enas om något gemensamt. Tyvärr känns det så.

 

Och då har ytterligheterna vunnit och den dag riksdagen säger sätt igång och spräng. Då sätter dom igång och spränger i berget. Och vi fick inget av överskottet nu heller. Men då får vi faktiskt kanske skylla oss själva för att vi slår varandra i huvvet istället för att tillsammans ställa krav.

 

Det är det som skiljer mot för när vattenkraften byggdes ut. Då hade kommunerna tillsammans krav. Visserligen så körde romarna (riksdagsmännen) över kommungubbarna då. Men idag orkar ju inte kommunpolitiken enas om något krav. Och det är tragiskt.

Roland Boman i Framtiden

Jokkmokks kommunfullmäktige hade sammanträde idag.

 

Och där kanske det hade varit nog med information. För så mycket mer hände det inte.

 

Nog är det lite trist att det så sällan avhandlas och beslutas i framtidsfrågor på våra sammanträden. Mest för att det bereds nästan aldrig såna frågor.

 

Det var nästa års budget för kommunen. En marginell skillnad mellan de förslag som fanns mellan grupperingarna. Och så dök det upp ett till. Men det som är sämst är att det är väldigt dåligt med underlag för den som sitter i fullmäktige och ska besluta.

 

Vi i vårt lilla Framtidsparti har i flera års tid begärt att få riktiga budgetunderlag så man kan jämföra med tidigare år för att se var pengarna far i de olika verksamheterna. Men inte. Så vi tre av 31 i fullmäktige avstod från att rösta om budgeten. Det kan ju vara så att det bara är vi som inte fattar vad det handlar om. Men ska det beslutas om nästan 300 miljoner kronor som det kostar att driva kommunen i ett år så vill vi ändå se varför pengarna går hit eller dit och varför.

I övrigt så var det dokument och redovisningar av allehanda slag. Och en stor stund tog det att resonera om på vilken rad i ett dokument som några ord om demokrati skulle stå. Man var överens om att det skulle stå, men inte på vilken rad.

 

Så Jokkmokkspolitiken en sån här dag känns som om vi är till för att flytta kommatecken i texter som nästan ingen läser. Huvva.

 

Sen fanns ju vårat förslag om mineralstrategi och ersättningar med och det kanske andas framtid. Men eftersom det kommunala handlar mest om formalia så skickas det nu vidare och går det som det brukar så hörs det inget om det förrän efter nästa val som är om ett år.

 

Så försöket att tvinga fram ett politiskt ställningstagande i Jokkmokk vad gäller minerallagen tycker jag är oerhört viktig. Det försöket hoppas jag ger snabbt resultat i kommunen, men vis av tidigare försök så antar jag att det blir en långbänk, tyvärr. Men, men man ska aldrig sluta hoppas

 

Och så fanns det ett förslag från ett gäng unga människor att bilda ett ungdomsråd för att få mer delaktighet för unga i samhällsutvecklingen. Och det var kanske dagens bästa förslag. Hoppas bara att det går fort att ta tag i detta. Så dom fortfarande är ungdomar när svaret kommer.

Roland Boman i Framtiden.

Nu är vi på banan igen.

 

Jokkmokk är kallast i landet enligt Text- TV.

 

Och där ska vi bli. Eller??!!

Vädergubben i Framtiden

 

1959 besöktes Jokkmokk av riksdagsmän som skulle bilda sig en uppfattning om kraftverksutbyggnaderna.

 

Den här artikeln från 1959 tycker jag är bra. Den belyser egentligen även dagens gruvkonflikt.

 

Dels visar den att absolut ingenting (000000000= ingenting) har hänt i Sverige vad gäller kommunens, samernas och den enskildas rätt mot staten och riksdagen. Trots att över 50 år har gått med skiftande blå, röda och gröna regeringar. Vete tusan om det inte är sämre nu.

 

Det visar också återigen att kommunen inte lade sig platt. Jokkmokk precis som alla andra kraftverkskommuner såg hur framtiden skulle gestalta sig. Och dom fick rätt i alla dessa kommuner.

 

Så diskussionerna då 1959 är ganska lik dagens prat. Det vi borde ha lärt oss är att riksdag och regering kör över oss i allt.

 

Därför så måste de krafter som inte låst in sig på Ja-och Nej-dassen i de olika ytterligheterna som idag finns i gruvfrågan sätta sig och gemensamt ta fram en gruvstrategi som kan användas mot riksdag och regering.

 

Dom folkvalda i riksdagen bestämmer och dom har bestämt precis som i mitten av förra århundradet att vi Jokkmokksbor inte förstår vad som är bra för oss.

Roland Boman i Framtiden.

I kväller hade vi en bra träff med Framtiden. Vi diskuterade mycket men inte gruva.

 

En intressant fråga är. Hur grejar vi en kommun som år 2020 är 4500 innevånare och en stor del av dessa är pensionärer?

 

En annan viktig fråga under kvällen blev. Vad finns som ger fler arbetstillfällen och framtidstro i kommunen? Nu, idag och nästa vecka. Inte år 2020 eller 2050 utan nu.

 

En mycket stor och viktig fråga. Vad finns för anledning för våra unga som pendlar för arbete i malmfälten och andra ställen att fortsätta komma hem och bo i kommunen? Vad har vi att erbjuda alla dessa? Förutom Konsum/ICA och elljusspåret?

 

Också en kort information om läget vad gäller det arbete som pågår för att få en modern miljösyn på vattenkraftens värsta synder. I första hand torrfårorna i lillälven vid Vuollerim och Jokkmokk.

 

Utbildningsfrågor på alla nivåer, en klar överlevnads- och utvecklingsfråga i vår lilla kommun.

 

Och lite om det kommunval som är om mindre än ett år.

 

Bra prat, bra kaffe, bra bullar, vi fortsätter om några veckor.

Roland Boman från Framtidens möte.

Flyg in och flyg ut.

Det är en av sanningarna och slagorden i gruvdebatten.Begreppet att jämföra arbeten i småkommuner som drar mer folk än kommunen själv kan uppbringa, med oljeplattformer har ju nu blivit en sanning att ta på allvar i begreppet "Allt är åt skogen (gruvan) och ingen härifrån får jobb" .

Bakom begreppet så finns det en forskningsinsats som säger. "Om du inte betalar skatt där du jobbar, så betalar du antagligen skatt i hemkommunen." Och det är ju en sån svindlande fantastisk tanke.

Så det blev ett kraftfullt slagträ i debatten för de som inte vill att det ska skapas jobb i glesbygden för dom som inte är skattskrivna på plats. Överförd på turismen så skulle de flesta vinteranläggningar få slå igen. För där är det mycket fly in och ut.

Och samma människa som blivit upphöjd för denna teori, var också inblandad i de rapport som nu används för att tala om vilken dålig affär rennäringen är. Med detta vill jag bara säga.

Tro inte så förb---t mycket på alla dessa forskare som lever på att beskriva en liten del av verkligheten. Allt från flyg in, via rennäring till dammsäkerhet och förgiftningar.

De beskriver bara sin egen verklighet och sanning. Och det behöver inte vara verklighetens verklighet och sanning. Forskningen idag bevisar kanske bara sin egen sanning, för att motivera mer anslag i en värld där inget ifrågasätts.

Jokkmokks kommun har över tid haft mycket flyg in och en del flyg ut. Storstormen vid Karats för över 100 år sen gav kanske den första stora inflygningen. Många blev kvar. Och skogen gav jobb i 100 år.

De olika vattenfallsepokerna har gett inflygningar. Många blev kvar. Och vattenkraften gav jobb i 100 år.
På 1970-talet så svors det över Arvidsjaureborna och västerbottningarna som veckopendlade och tog jobben på kraftverksbyggena.

På 1980-talets byggsväng i Jokkmokks kommun så svors det över piteborna som var här och tog jobben. Man sa att Egypten hade sina gräshoppor och i Jokkmokk har vi pitebor.

Fortfarande har vi byggföretag i Jokkmokk, men för att hålla Jokkmokksfolk med jobb så måste de finnas i andra kommuner. Och i den allmänna räkningen så är dessa Jokkmokkare att räkna som flyg in och ut. Men jag hoppas att ni inte svär åt dom.

Det är det som skiljer nutid från dåtid. Idag är Jokkmokks kommun helt beroende av omvärlden och det som finns utanför kommungränsen. I form av jobb, marknader, arbetskraft osv. Sån är den bistra verkligheten Det flygs in och det flygs ut. Till och med mjölken vi dricker flygs in, fast med lastbil.

Det som gruvdebatten ändå har fört med sig det är att vi nu förstår att det inte bara finns en absolut sanning, utan sanningen är ofta sann beroende på din egen verklighet och hur du tolkar den.

Vad Jokkmokksborna nu har blivit bra på det är att ifrågasätta och misstro auktoriteter. Oavsett om dom är självutnämnda eller verkliga.

Och det är bra när vi ska bygga det framtida Jokkmokk. Med eller utan gruva. I en process för utveckling av Jokkmokks kommun är vi beroende av omvärlden men vi själva måste styra över och hantera de möjligheter och hinder som kommer upp på vägen.

Så därför fortsätt betvivla de som hittills levererat sina sanningar utifrån en värld som inte är vår. Det är din sanning som kan utveckla vår hembygd. Glöm aldrig det.

Roland Boman i Framtiden.

Jag upphör aldrig att förvånas över alla dessa människor som håller på att springa ned varandra i sin iver att tala om hur lättlurade vi Jokkmokksbor är.

 

Ibland blir jag nästan full i någonting över de människor som hyllar dessa fantastiska och upplysta människor som uppfinner hjulet flera gånger i veckan och samfällt vet precis vad vi ska göra för att det äntligen ska bli något av oss Jokkmokkare så vi slipper ligga övriga Sverige till last.

 

Och mest spännande är dessa Jokkmokkare som jublar med i denna kör och ropar ut det är det bästa jag sett någon skriva, det är det bästa jag hört någon säga. Om dom kan jag bara säga. Vars har ni varit sista 100 åren. Och varför har ni inte gjort något åt detta.

 

Och jag skriver sista 100 åren, för det är inte våra ungdomar som ropar av glädje över dom som bara skriver elände om Jokkmokk. Någonstans så känns dessa människor som överklassens nya ansikten som ska dela ut välgörenhetens allmosor till det lurade folket i Jokkmokk.

Jokkmokksborna är inte lurade förutom ett fåtal som gillar dessa överklassfasoner i det skrivna ordet.

 

Jokkmokksborna kan sin historia, oavsett om dom är vattenfallare, skogsfolk, samer eller undersköterskor. Vi är inte lurade.

 

Däremot så kanske vi är svikna, inte bara av riksdag och regering, röda, blå och gröna.

 

Vi är kanske mest svikna av dom som hela tiden talar om hur lurade och nästan så dom skriver det hur dumma vi är.

 

Men titta på bilden från lill-älvens torrfåra i Vuollerim. Det är dessa vattenkraftsmiljarder som kommer från oss lurade och av er hånade som gör att ni kan kan ägna så mycket tid och kraft på att inte göra något som tillför Jokkmokks kommun någonting.

 

Tänk er den dag ni kliver ned från det bortkastade ordets överklassaltare och drar något strå till stacken i Jokkmokks kommun. Tänk er hur bra det kan bli. Eller känns den tanken för stor och övermäktig?

Roland Boman i Framtiden.