Protesterna mot gruvor har nu nått Stockholm. Och oavsett om man är för eller emot så är det på rätt ställe.
För även om vi har olika ingångsfunderingar i gruvfrågan så kan det bli så att bara en opinion ledd av de samiska företrädarna kan få en svensk regering och riksdag att ändra förutsättningarna för gruvbrytning.
Från idag att man ger bort tillgångarna utan att lokalsamhället får ha någon avgörande del i planering eller del i vinster, till en framtid med mer regionalt och lokalt bestämmande i processen och framför allt del av vinstvärdet för att bygga en framtid bortom gruvan.
Idag ligger Sveriges riksdag hundra år efter verkligheten i de frågorna.
Men varför skulle samiska företrädare lyckas bättre än politiska företrädare från norr? Ja det är ingen självklarhet, men facit ger att folk från norr bryr sig riksdag och regering bara om en månad vart fjärde år. När det är val. Däremellan är vi som ströbröd. Bra att ha när kakan är i ugnen men inget mer.
Däremot som världssamvete så är Sverige känsligare för negativ opinion. Och gruvfrågan börjar få internationell uppmärksamhet.
Inte bara för samernas inblandning utan också för att Sverige ger bort mineralerna. Vilket blir mer och mer ovanligt i världen.
Så helgens arrangemang i Stockholm ska förhoppningsvis bli starten till något positivt för Jokkmokks kommun.
Sen måste också kommunpolitiken i Jokkmokk börja arbeta med frågor om inflytande och malmfonder. Och där får var och en själv tycka till om hastigheten på arbetet.
Roland Boman i Framtiden.