Bilden är från Björkholmen. Längst upp i det som är Parkisjön. En av fyra sjöar som regleras av Parkidammen.
Parki kraftstation är den minsta i Luleälvarnas system med mindre än 1% den totala elproduktionen i älven. Så den har väldigt marginell betydelse för Sveriges elförsörjning, utan har sin stora roll som regleringsmagasin genom att regleringen omfattar flera sjöar.Regleringen innebär att stationer nedströms kan producera el från en vattenyta som ligger på övre dämningsgräns.
Vid Björkholmen rinner älven genom en smal och ganska grund passage som gör att vattnet i reglermagasinet ovanför inte kan komma som en syndaflod om dammen i Parki börjar haverera. Vilket i och för sig ingen dammsäkerhetsexpert uttalat sig om.
Men ingen tror väl att en damm numera förstärkt att tåla ett 10000års flöde, och med en sådan konstruktion att vibrationer från sprängningar som nu utförs i direkt anslutning till dammen inte fortplantar sig genom och i dammkonstruktionen. Ingen tror väl att den helt plötsligt ska säcka ihop och bara försvinna.
Ingen tror väl att den rycks undan likt matadorens röda skynke som en konsekvens av ett haveri om det sprängs 5km från dammen.
Däremot så är stationerna nedströms väl rustade att genom utskovsluckorna och genom turbinerna att ta emot vattenmassorna från Parkijaure vid ett dammhaveri kopplat till en gruva i Kallak om vi nu tror på denna teori.
Och som sagt detta katastrofscenario kopplat till ett dagbrott i Kallak som hittills ingen dammsäkerhetsexpert sett i sitt arbete, kommer om dammen verkligen havererar troligtvis inte att ge större vattenmängder i älven än under 1990-talets högsta flöden. Då var det ordentligt blött och högt vatten, men ingen katastrof som liknande den som beskrivs av syndaflodsanhängarna.
Roland Boman i Framtiden.