Framtid i Jokkmokks kommun

Lite funderingar en dag efter jag var upp och såg de nya kolonialisterna som har ockuperat en del av Jokkmokk. Jag läser också på FB-sidorna om ockupationen. Även på den nya opolitiska sidan nej-sidan som ägs av folkvalda miljöpartister i vår kommun. Det finns en om What local people också.

 

Igår var det också en sån där local people ute i Kallak på eftermiddagen och ockuperade. Förutom vi två från Jokkmokk som tvärtittade in. Så visst finns dom.

 

Jag hörde också att Jokkmokksentrepenören hade fått ut sin grävmaskin ikväll. Den har hållits som gisslan några dagar av ockupanterna.

 

Jag funderar också över dom här nykolonialisterna som har blivit inbjudna hit, bla via opolitiska FB-sidor för att ockupera en del av Jokkmokk. Jag tycker det är bra att dom som kommer ut hit i glesbygden, också vet vad som är bäst för oss och inte drar sig för att berätta det. Och även till massmedia som sen skriver "å tusan det hade vi ingen aning om".

 

Det blir väl så att vi som av någon outgrundlig anledning fått för oss att vi ska klamra oss fast i en hopplös glesbygd, måste förstå att vi står i vägen. Vi  5000 människor som så själviskt kräver att få bo kvar där vi är född, vi måste förstå att vi står i vägen.

 

Sen finns det också några upplysta bland oss som inte står i vägen. Men säg 4995 av oss. Den globala kampen, solidariteten. Kanske ändå vi måste förstå att vi 4995 Jokkmokkare måste skärpa till sig. Och spara något till barnbarnen.

 

Jag menar att om vi 4995 Jokkmokkare som tycker att vi tagits som gisslan av de nya kolonialisterna och deras upplysta reseledare, verkligen tar till oss de kloka argumenten och inte försöker att drömma oss till tider där det ska finnas jobb, utan inser storheten i den globala solidariteten som lyser upp höstkvällen i Kallok, kanske det blir lättare.

 

Vi kanske ska skicka iväg våra barnbarn härifrån redan i tidig ålder, rent av när dom lärt sig gå så. Så kan ju allt sparas åt dom framtida generationerna.

 

Den enda haken är väl att då finns det ingen framtida generation kvar att visa upp allt vi sparat till. Men lite får vi 4995 icke upplysta offra för framtidens nykoloniala ockupanter. De som reser landet runt i den globala solidaritetens namn.

 

Men det som nyper lite i en gammal mans hjärta, är att nykolonialisternas krav är att vi ska offra våra barnbarns rätt till en framtid i sin hembygd.

 

För att dom ska nå sina mål så kräver dom att vi ska offra våra barnbarn. Dom kräver att vi ska offra Jokkmokks Framtida Generationer.

 

Det gör att det gråter lite i en gammal mans hjärta.

Roland Boman i Framtiden.