Kontakta oss via mail

Det finns ju spännande statistik på allt.

 

Nu finns det också tagit fram vilket datum under året som flest är födda i den kommun där du är skriven. Även så för Jokkmokks kommun.

 

Hos oss finns det datum för de två dagar som har mest födda. Och räknar man bakåt lite drygt 9 månader så finner man att två händelser sticker ut som "skottillfälle."

 

Inte nyårsafton och midsommarafton.

 

Det första är efter första älgjaktsveckan. Lite drygt 9 månader senare, på ett enskilt datum finns det flest som fyller år på samma dag i Jokkmokk.

 

Och det andra är vintermarknaden. 9 månader och en vecka efter den så finns många födda på ett enskilt datum i Jokkmokks kommun.

 

Ja, statistik kan ge oss sånt som ingen någonsin har brytt sig om att fråga efter.

Roland Boman i Framtiden

 

Igår var det kommunfullmäktige (KF) i Jokkmokk. Frågan om antalet ledamöter i KF var uppe. Endast vårt parti "Framtid i Jokkmokks kommun" ville sänka antalet från 31st till 25st. Nu är vi nästan lika många som när vi var dubbelt upp med folk i kommunen. Samma dag sänkte Arjeplog från 31 till 21 ledamöter. Motivering att den politiska kostymen är för stor för en så liten befolkning. Så kan det bli.

Som extraärende av en ledamot kom också upp om avstängningen av stora delar av Pärlälvsdalen under mars månad pga. flygövningar. Se bilden under. Det är ju egentligen ett jävla sätt. Nu får människor inte vistas där under en intensiv mars månad. Det slår hårt mot många verksamheter. Nu ska det skrivas från kommunen till FMV och påpeka detta, men det kommer ju inte att förändra beslutet. Det man kan fundera över är varför man inte har agerat från kommunen tidigare då man vetat om detta. Utan bara efter att en ledamot i KF uppmärksammat detta så blir det något gjort. Ingen racerbana här heller. Eller överljudshastighet.

 

Igår fick vi också besked om badhuset och delvis skolområdet i Vuollerim. Inte av våra samarbetspartners i politiken som vi frågat i snart fyra år utan av tjänstemän. Allt är nu klart för att starta badhuset i Vuollerim. Den sista tekniken ska monteras nästa vecka. Så det är inget som hindrar att det börjar badas i april. Men det kanske är bättre att start upp i september. Nå inte för att det är kommunval då, utan kanske för att det är större intresse för badning på höstkanten. Eller? Men hur som helst, inte har det varit någon racerbana där heller. Snart har det gått fyra år sen vi lyfte frågan.

 

Vi fick också veta att det går bra att göra om i teknik/slöjdhuset till lektionssalar. Och det är ju bra. Det handlar i slutändan om att få en annan användning av storskolan eller riva den eftersom barnen börjar ta slut.

Och projektet med energibesparingar på kommunens fastigheter går bra. Ni kanske har sett att det är många firmor från kusten som är här och gör de jobben. Trots att de sades att kommunens entreprenörer skulle anlitas. Så blir det ibland. Det kanske vart racerbana där.

Roland Boman i Framtiden.

Då har då Sverigedemokraterna gjort sin debut i Jokkmokk. Med partiledare, marknadsplats och SÄPO.

 

Och vad kan man dra för slutsats. Jo, att deras politik inte är Jokkmokksbornas.

 

Enda pådraget var idag på förmiddagen när partiledaren deras var och pratade med media. Och då var det mest media och några motdemonstranter. Ingen direkt grupp av kärnväljare.

 

Boksigneringen på eftermiddagen ställdes in. Antagligen för att de såg att det inte var någon efterfrågan på partiledarens bok.Och då kanske det hade känts som lite tokigt.

 

Men ändå. Nu har Jokkmokksborna fått en chans att prata med SD. Och Jokkmokksborna har också visat att man nog ändå betackar sig.

 

Roland Boman i Framtiden.

Nu är det som det ska vara.

 

Ordning och reda i landet.

 

Överlägset bäst temperatur i Jokkmokk.

 

Tätt följt av Kvikkjokk.

 

Väderoraklet i Framtiden.

Idag finns en debattartikel i kuriren som handlar om Vattenfall och dess betydelse för kommunen. Och det mesta som skrivs går nog helt eller delvis att hålla med om.

 

Men jag skulle vilja dra lite runt begreppet flyg in flyg ut som många tror är ett nytt påfund i vår värld. Sista hundra åren har Jokkmokks arbetsmarknad från och till varit en flyg ut och inmarknad. Till och med en stor del av tummarna i skogsbruket som jobbade här under 1950-talet kom från Töre/Kalix hålet. Fast de åkte PV och Bubbla hit. Det var kanske drive in drive out.

 

Men till Vattenfall och befolkningsstatistiken. 1950 var vi 10744 personer i kommunen. Harsprånget var igång med som mest 1200 anställda. Och säg att det skapade 2000 jobb med kringeffekter. Det ger ändå över 8000 människor som inte jobbade runt kraftverket. 1955 var vi 9267 människor här. Nedgång med 1500 pers på 5 år. Harsprångsbygget var färdigt.

 

1961 var vi som mest 11580 personer skrivna i kommunen. Alltså fast boende. Och många kom från de andra Norrlandslänen som redan hunnit bygga ut en stor del av sin vattenkraft. Så de fortsatte och följde med Vattenfall norröver. Messaure, Porsi, Laxede byggdes. Därutöver jobbade ett stort antal personer här som var skrivna på andra orter. Kortare och längre tider. I Vuollerim och Messaure fanns massor med ungkarlsbaracker där dessa bodde.

Det man visste då men så få vet nu, det är att byggsamhällena var provisoriska. Alltså de skulle monteras ned efter byggtiden och folk skulle flytta vidare till nya jobb. Så hände med Harsprånget och så hände med Messaure. Och det är där det kommer in med flyg in och flyg ut. Det behövs ofta mer folk att bygga en anläggning än att driva den. Och sen far anläggningsfolket vidare.

 

I Vuollerim med sin driftcentral så blev folk kvar och byggepoken i älven dröjde sig kvar in på 1980-talet. Men likafullt när vi var som flest 1961 så var det kanske 8000 människor som inte jobbade åt Vattenfall. Nu idag kom siffrorna att vi är 5074 varav kanske 4700 inte jobbar åt Vattenfall. En del är förvisso för unga en del för gamla för att arbeta men, men statistik är statistik.

 

Med det vill jag lite försiktigt säga att den utförsbacke i befolkningen som vi och hela Sveriges glesbygd har haft i 50 år beror inte alltid i första hand på de företag som verkat i bygderna utan har dikterats av Sveriges riksdag och regering. Allt från 1960-talets massdeportationer när byarna tömdes (Alla Måste Söderut som AMS döptes om till) och folk skickades söderut till industristäderna till gårdagens massiva besked om mångmiljardsatsningarna i StorStockholmområdet.

 

Och det är oavsett det är sossar eller högern som styr Sverige. De är i det stora hela överens Det är samma politik för oss. Och vad gäller Vattenfalls möjligheter att göra lite extra för kommunen så finns den fortfarande kvar. Men används lite väl sparsamt.

 

Men de stora greppen med bolagisering, avregleringar, massuppsägningar under 1990-talet, jätteuppköp i utlandet det har sossar och och högerregeringar varit tämligen eniga om. Sen tycker jag personligen att 20 miljoner i bygdemedel för en totalexploaterad älv som ger Statskassans olika hål 10 miljarder rent i fickan varje år att investera i Stockholm är som en renfis i Sarek under en höststorm. Det lämnas inga direkta spår efter sig.

Roland Boman i Framtiden.

Flyg in och flyg ut.

 

Det är en av sanningarna och slagorden i gruvdebatten.Begreppet att jämföra arbeten i småkommuner som drar mer folk än kommunen själv kan uppbringa, med oljeplattformer har ju nu blivit en sanning att ta på allvar i begreppet "Allt är åt skogen (gruvan) och ingen härifrån får jobb" .

 

Bakom begreppet så finns det en forskningsinsats som säger. "Om du inte betalar skatt där du jobbar, så betalar du antagligen skatt i hemkommunen." Och det är ju en sån svindlande fantastisk tanke.

 

Så det blev ett kraftfullt slagträ i debatten för de som inte vill att det ska skapas jobb i glesbygden för de som inte är skattskrivna på plats. Överförd på turismen så skulle de flesta vinteranläggningar få slå igen. För där är det mycket fly in och ut.

 

Och samma människa som blivit upphöjd för denna teori, var också inblandad i de rapport som nu används för att tala om vilken dålig affär rennäringen är. Med detta vill jag bara säga.

 

Tro inte så förb---t mycket på alla dessa forskare som lever på att beskriva en liten del av verkligheten. Allt från flyg in, via rennäring till dammsäkerhet och förgiftningar.

 

De beskriver bara sin egen verklighet och sanning. Och det behöver inte vara verklighetens verklighet och sanning. Forskningen idag bevisar kanske bara sin egen sanning, för att motivera mer anslag i en värld där inget ifrågasätts.

 

Jokkmokks kommun har över tid haft mycket flyg in och en del flyg ut. Storstormen vid Karats för över 100 år sen gav kanske den första stora inflygningen. Många blev kvar. Och skogen gav jobb i 100 år.

 

De olika vattenfallsepokerna har gett inflygningar. Många blev kvar. Och vattenkraften gav jobb i 100 år.

På 1970-talet så svors det över Arvidsjaureborna och västerbottningarna som veckopendlade och tog jobben på kraftverksbyggena.

 

På 1980-talets byggsväng i Jokkmokks kommun så svors det över piteborna som var här och tog jobben. Man sa att Egypten hade sina gräshoppor och i Jokkmokk har vi pitebor.

 

Fortfarande har vi byggföretag i Jokkmokk, men för att hålla Jokkmokksfolk med jobb så måste de finnas i andra kommuner.

 

Det är det som skiljer nutid från dåtid. Idag är Jokkmokks kommun helt beroende av omvärlden och det som finns utanför kommungränsen. I form av jobb, marknader, arbetskraft osv. Sån är den bistra verkligheten Det flygs in och det flygs ut. Till och med mjölken vi dricker flygs in, fast med lastbil.

 

Det som gruvdebatten ändå har fört med sig det är att vi nu förstår att det inte bara finns en absolut sanning, utan sanningen är ofta sann beroende på din egen verklighet och hur du tolkar den.

 

Vad Jokkmokksborna nu har blivit bra på det är att ifrågasätta och misstro auktoriteter. Oavsett om dom är självutnämnda eller verkliga.

 

Och det är bra när vi ska bygga det framtida Jokkmokk. Med eller utan gruva. I en process för utveckling av Jokkmokks kommun är vi beroende av omvärlden men vi själva måste styra över och hantera de möjligheter och hinder som kommer upp på vägen.

 

Så därför fortsätt betvivla de som hittills levererat sina sanningar utifrån en värld som inte är vår. Det är din sanning som kan utveckla vår hembygd.

Roland Boman i Framtiden.

När jag läser vad de till Jokkmokk inbjudna ockupanterna skriver så dyker många tankar fram. Det är inte bara en ockupation mot Kallakgruvan, utan mot alla gruvor och allt som ingår i det sätt vi lever på. Det är mot globaliseringen. Det är mot regeringen.

 

Ockupanter, oavsett om de är beväpnade med vapen eller ord drivs av en tro att deras världsbild är den som alla andra ska omfattas av och styras av.

 

De kommer som tjuvar om natten och ockuperar, inte alltför sällan efter inbjudan av någon liten lokal grupp som också vill styra och ta över människors tankar och sinnen. Och de lämnar ingen öppning till diskussion eller argumentation om hur framtiden ska se ut.

 

Ockupanterna oavsett beväpning, gör klart att deras ord är lag. Det finns inget annat sätt. Och här i Jokkmokk så förmedlas och samordnas ockupanternas ord, tankar och handlingar av ett politiskt parti som delar deras ideologi.

 

Och eftersom dessa ockupanter inte tillåter någon diskussion, utan vill ha konfrontation, våld och polisingripanden så har de också ockuperat Jokkmokksbornas själ och rättigheter att själva tänka sina tankar som ingen annan någonsin gjort.

 

För dessa ockupanter och nya kolonialister tar ifrån Jokkmokksborna rätten till det som gett oss det öppna samhället vi är. Rätten att själva diskutera och förhandla.

 

Tidigast år 2020 kan en gruva stå klar. År 2020 är vi 4500 innevånare i vår kommun enligt en prognos som socialnämnden har gjort. Och av dom 500 färre vi är om 5år mot för idag, så är 75% av dessa yngre människor som tvångsförflyttas från vår kommun.

 

Jokkmokksborna har alltid varit tvungen att förhandla om allt för att få bo kvar här. Vi har aldrig fått någonting gratis. Låt oss hoppas att ockupanterna inte drar in Jokkmokk i intoleransens mörker, och låt oss hoppas att vi får tillbaka rätten att vara med i en öppen diskussion om framtiden.

Roland Boman i Framtiden.

Mannen på bilden är inte en ockupant. Det är en Jokkmokksbo med månghundraåriga rötter i vår kommun. Han tvångsförflyttades för snart 40 år sen av arbetsmarknadsskäl, men kallar ändå det för att komma hem när han kommer hit.

Jag har varit en sväng med hundarna efter Sveriges längsta skidspår-Inlandsbanan. Det är ju kanon att ha ett sånt fint skidspår baki knuten och man behöver inte riskera att möta nått tåg. För de kommer inte förrän snön har blivit till vatten.

Liten grann funderar jag över Vilhelm Moberg och utvandrarna. Och det utan att jag gått i väggen av skidåkningen och börjar hallicunera.

Vi fick läsa alla böckerna när jag gick i högstadiet. Och likheterna mellan det liv som skildrades i hans böcker och Jokkmokk och inlandet idag är slående. Hur man kämpade och till slut var tvungen att emigrera.

En annan tid och andra förutsättningar, men precis samma utfall.Det har inte hänt något som bryter trenden sen den tid som Vilhelm Moberg beskriver.

Och idag i det moderna Sverige så bedrivs en kraftfull riksdagspolitik som absolut inte vill att inlandet ska leva, Så Vilhelm Moberg och hans litteratur är lika aktuell idag. Och Inlandsbanan är som alla andra svikna löften. Då blir det lätt att tänka på "När guldet blev till sand."

Roland Boman i Framtiden.

Just nu har vattenflödet gått tillbaka till det normala. All vattenföring sker genom Akkats kraftstation. Inget fritt vatten förekommer. Och här kommer nästa halsbrytande övning om politik och ekonomi om detta.
Produktionen från Akkats ger staten ett normalår ca 500miljoner kronor efter avbränningar för omkostnader (10öre/kw) i runda slängar. Moms,skatter,elpris,överföring osv. Av denna stora statliga intäkt går ingenting till Jokkmokk, eftersom vi i detta fall inte tillhör staten.(Se del 1)
I min värld, innebär det att Jokkmokksborna betalar 500miljoner/år till staten för att de ska driva ett kraftverk nästan mitt i centrum av samhället. Och av detta får vi noll. Hade vi fått ett delägarskap som gett oss intäkter så hade vi varit i den rollen att både vi och staten varit vinnare. Men i Sverige är detta en utopi. Så Jokkmokks kommun betalar 500miljoner/år för att staten och deras representanter ska driva detta kraftverk. Ett av många i Jokkmokksälvarna. Och märk väl. Statens representanter är riksdagsmännen inte Vattenfall. Vattenfall gör sitt jobb precis som våra riksdagsmän har sagt att de ska göra.
Men ok så fungerar det i Sverige säger ni. Det finns ju en politisk enighet bland våra riksdagsmän-även de från Norrbotten- att glesbygden ska svältas ut och vinster från naturtillgångar ska användas för att bygga ut storstäderna, så inte förlorar väl egentligen Jokkmokk något. Ni har ju ändå fasta jobb inom driften av kraftverken.
Och så är det. Det är viktiga jobb även om de är dyra för Jokkmokk. Men vi vet ju också att det aldrig blir fler fasta jobb inom den verksamheten, snarare tvärsom.
Och vad är då så nytt och fantastiskt halsbrytande i denna diskussion. Jo så här kan det vara.
Framtidens näringar och jobb finns bla. inom upplevelseindustrin. Och för vår del innebär det att det som skulle kunna vara ett flaggskepp för framtiden inte längre finns. Nämligen Jokkmokksälvarna. De utbyggda Jokkmokksälvarna som inte längre skapar nya fasta arbetstilfällen och inte heller lämnar pengar till utveckling efter sig.
Och kan det för Jokkmokks samhälle innebära det att vi tappar 50-100 av framtidens årsarbeten för att vi inte har älven kvar. Arbeten inom besöksnäring- logi, restaurang,handel mm- men även byggsidan, transportsektorn skulle växa. Min åsikt är klar när man ser sig runt omkring i världen. Och kostnaden för dessa jobb som inte går att skapa ser vi i en massiv utflyttning av våra ungdomar

Idag säger våra norrbottniska riksdagsmän och kvinnor att vi i Jokkmokks kommun ska betala 500miljoner/år till staten för att de ska driva Akkats kraftverk och dessutom förlorar vi kanske 100 arbetstillfällen/år för våra ungdomar för att vi inte tillåts utveckla de framtida näringarna.
Den stora frågan blir. Kommer det alltid att förbli så. Eller kommer det en ny tid?

 

Roland Boman för Framtiden.