INLANDSBANAN ett öde öde?!

Jag har varit en sväng med hundarna efter Sveriges längsta skidspår-Inlandsbanan. Det är ju kanon att ha ett sånt fint skidspår baki knuten och man behöver inte riskera att möta nått tåg. För de kommer inte förrän snön har blivit till vatten.
Liten grann funderar jag över Vilhelm Moberg och utvandrarna. Och det utan att jag gått i väggen av skidåkningen och börjar hallicunera.
Vi fick läsa alla böckerna när jag gick i högstadiet. Och likheterna mellan det liv som skildrades i hans böcker och Jokkmokk och inlandet idag är slående. Hur man kämpade och till slut var tvungen att emigrera.
En annan tid och andra förutsättningar, men precis samma utfall.Det har inte hänt något som bryter trenden sen den tid som Vilhelm Moberg beskriver.
Och idag i det moderna Sverige så bedrivs en kraftfull riksdagspolitik som absolut inte vill att inlandet ska leva, Så Vilhelm Moberg och hans litteratur är lika aktuell idag. Och Inlandsbanan är som alla andra svikna löften. Då blir det lätt att tänka på "När guldet blev till sand."

Roland Boman i Framtiden.

RSS 2.0