Nej och åter nej. Kommentar längst ned på sidan




Näringsutskottets yttrande över riksdags-motioner 2011/2012 om återföring av medel från vatten- och vindkraft

Näringsutskottet betänkande 2011/12:NU2

Utgiftsområde 19 Regional tillväxt

Sammanfattning 

Förslag om återföring av medel från vatten- och vindkraft och andra naturresurser till berörda områden avstyrks också av utskottet, som erinrar om gällande principer för statens budgetsystem. Ett annat synsätt redovisas i en reservation 9 (V).

Betänkande

Återföring av medel från vatten- och vindkraft samt vissa andra naturresurser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår – med hänvisning till det gällande statliga budgetsystemet – motionsyrkanden om återföring av medel från vatten- och vindkraft samt vissa andra naturresurser till berörda områden.

Jämför reservation  (V).

Motionerna

En översyn av möjligheterna att låta Sveriges vattenkraftskommuner få del av det värde som vattenkraftsproduktionen genererar efterfrågas i motion 2011/12:N326 (M). Motionärerna hänvisar till Norge där vattenkraftskommunerna får kompensation för intrång och skador i naturen som vattenkraftsutbyggnaden har lett till. Statsmakterna har genom tillkomsten av de s.k. bygdemedlen visat på förståelse för att ett kompensationsbehov finns, även om den låga ersättningsnivån inte står i rimlig proportion till de faktiska skadorna.

Vårt land står inför en kraftfull utbyggnad av vindkraften, konstateras det i motion 2011/12:N338 (M). En förutsättning för att vindkraften ska bidra till denna förstärkning av energibalansen är att bygderna där vindkraften byggs får del av det värde som vindkraften genererar. Motionärerna anser att frågan om huruvida fastighetsskatten från vindkraftsanläggningar ska tillfalla kommunerna i stället för staten bör ses över. På så sätt garanteras att kommunerna får del av vindkraftens värde, utan att det påverkar kostnaderna för vindkraftsetablering.

Samma motionärer konstaterar i motion 2011/12:N339 (M) att vattenkraft är en miljövänlig energikälla som inte ger upphov till några utsläpp. Sveriges vattenkraftskommuner har rätt att få del av de värden som skapas lokalt och ersättning för de naturingrepp som utbyggnaden av vattenkraften har medfört. De anser att regeringen bör se över möjligheten att återföra vattenkraftsmedel och att de återförda medlen bör inriktas mot lokal utveckling i form av infrastruktursatsningar samt utvecklings- och näringslivsfrämjande åtgärder.

Norr om Dalälven finns stora naturtillgångar som kommer hela Sverige till del, slås det fast i motion 2011/12:N341 (M). Motionärerna anser det vara rimligt och önskvärt att en större del av dessa naturtillgångar och resurser stannar i Norrland. Staten skulle kunna bidra till att utveckla norra Sverige genom att, som ägare till Vattenfall, placera huvudkontoret utanför Stockholm. Sammantaget anser motionärerna att regeringen bör överväga att låta statliga företags huvudkontor och verksledningar lokaliseras utanför Stockholm och att en del av vattenkraftens resurser bör stanna i Norrland där de produceras, detta för att bidra till att utveckla hela Sverige.

I motion 2011/12:N377 (C) konstateras det att ca 90 % av Sveriges vattenkraft produceras i de sju skogslänen. Rikedomarna från vattenkraften strömmar till Stockholm för att sedan i mindre del komma tillbaka i form av skatteutjämning eller regionalpolitiskt stöd. Detta ger det falska intrycket att vattenkraftskommunerna är bidragsmottagare när de i själva verket är stora bidragsgivare till den gemensamma välfärden. Detsamma gäller för den kraftigt växande vindkraften. Motionärerna anser att en regionalisering av skatterna på energiproduktion dels vore ett sätt att tydliggöra var i landet stora delar av vårt välstånd produceras, dels skulle kunna bidra till att hela landet får än större utvecklingskraft.

Även i motion 2011/12:N395 (C) konstateras att de sju skogslänen bidrar med ungefär 90 % av Sveriges vattenkraftsproduktion och att vattenkraften spelar en mycket viktig roll i dagens energiproduktion. Betydelsen kommer dessutom att öka ytterligare genom omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem. Motionärerna anser att det borde vara en självklarhet att de kommuner och regioner där vattenkraftsanläggningarna finns kompenseras för de ingrepp i naturen som utbyggnaden medfört. De s.k. bygdemedel som finns är viktiga men marginella jämfört med de resurser som vattenkraften genererar. I motionen hänvisas vidare till systemet i Norge där berörda kommuner genom regionala skattebaser ersätts för de ingrepp vattenkraftsutbyggnaden har medfört. För att utforma ett långsiktigt och hållbart system för hur vattenkraften kan medverka till lokal och regional utveckling bör en utredning tillsättas.

Vänsterpartiet vill se över möjligheterna att återföra pengar till de kommuner och bygder som har vattenkraft, vindkraft och gruvor inom sina kommungränser. I partimotion 2011/12:N303 framför de att detta bör ske genom ett lokalt utvecklingskapital i form av att 1 öre per producerad kilowatt återförs till de kraftproducerande kommunerna. Motionärerna föreslår att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag enligt ovan.

I motion 2011/12:N237 (KD) konstateras det att exploateringen av vattenkraften har försämrat förutsättningarna för fiske, renskötsel, jord- och skogsbruk, liksom för turismen. Även i denna motion hänvisas till att man i Norge har ett system som kompenserar de berörda kommunerna. Värdet av de årliga s.k. bygdemedlen som används i Sverige är mycket blygsamt och regeringen bör därför göra en översyn och återkomma till riksdagen med förslag på hur ett system med viss återföring kan se ut. Medlen ska användas av berörda kommuner och regioner till regional utveckling och medverka till en positiv utveckling för näringslivet och nya jobb samt vara en del i en strategi för landsbygdens utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

Om s.k. bygdeavgifter

Den som har tillstånd till en vattenverksamhet ska betala en årlig bygdeavgift som bestäms av miljödomstolen om verksamheten innebär drift av vattenkraftverk, vattenreglering eller vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål eller ytvattentäkt. Enligt Svensk Energi uppgår bygdeavgifterna årligen till 120–130 miljoner kronor.

Bygdeavgifterna regleras i 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Bygdeavgift ska enligt närmare bestämmelser av regeringen användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vattenverksamheten eller anläggningar för denna som inte har ersatts enligt 31 kap. miljöbalken och för att gottgöra sådana skador (dvs. skador för enskilda), dels för att tillgodose allmänna ändamål för den bygd som berörs av vattenverksamheten eller anläggningar för denna.

De närmare föreskrifterna om dispositionen av bygdeavgifterna återfinns i förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter. Den som lider skada av verksamheten får ansöka hos berörd länsstyrelse om bidrag ur avgiftsmedlen om någon ersättning för skadan inte tidigare har bestämts av miljödomstolen. Sedan medel i mån av behov avsatts för sådana bidrag ska resterande avgiftsmedel enligt 6 kap. 8 § användas för lån eller bidrag till investeringar för ändamål som främjar näringsliv eller service i bygden eller annars är till nytta för denna.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om s.k. bygdemedel eller andra former av återföring av medel från vind- eller vattenkraftsproduktion har behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen de senaste åren (senast hösten 2010, bet. 2010/11:NU2). Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden och vid flera tillfällen upprepat uppfattningen att nuvarande principer även fortsättningsvis ska gälla för statens budgethantering. Detta innebär att statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade på naturresurser inte ska knytas till statliga utgifter i samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till det utskottet har betecknat som en svårgenomtränglig statlig budgethantering.

När det gäller frågor om lokala eller regionaliserade skattebaser eller andra former av skatterelaterade varianter på återföring av medel från energiproduktion eller utvinning av naturresurser kan nämnas att frågor av detta slag behandlades av skatteutskottet så sent som i mars 2011 (bet. 2010/11:SkU22). Skatteutskottet instämde enhälligt i näringsutskottets ovan refererade ställningstagande från hösten 2010 (bet. 2010/11:NU2). Därutöver tillade skatteutskottet att den kommunala fastighetsavgiften på bostäder innebär att kommunerna har fått tillgång till en ny intäktskälla och att det inte fanns anledning att överväga att införa nya fastighetstyper i systemet med kommunal fastighetsavgift.

Vattenprisutredningens syn på ”återföringsfrågan”

I februari 2010 överlämnade den s.k. Vattenprisutredningen ett betänkande till dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (SOU 2010:17 Prissatt vatten). I betänkandet redovisades bl.a. olika former av s.k. skade- och kompensationsavgifter, däribland s.k. bygdeavgifter.

Utredningen föreslog att användningsområdet för bygdeavgifter borde ändras så att det i första hand avser investeringar för ändamål som främjar en god vattenmiljö.

Enligt uppgift från Miljödepartementet som redovisas i en uppföljningsrapport från riksdagens miljö- och jordbruksutskott (Biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft – En uppföljning, 2011/12:RFR1) har remissinstanserna varit mycket negativa till förslaget om att ändra inriktningen på bygdeavgifternas användning. Detta gör, enligt departementet, att det blir svårt att gå vidare med förslaget.

Utskottets ställningstagande

Motioner som på olika sätt innefattar önskemål om en mer eller mindre direkt koppling mellan det geografiska område där en naturresurs utvinns eller utnyttjas och statsbudgeten förekommer årligen. Ytterligare varianter på detta tema är önskemål om att fler fastighetstyper – företrädesvis sådana som har anknytning till naturresursutnyttjande – ska inkluderas i underlaget för den kommunala fastighetsavgiften. Det som eftersträvas med dessa förslag är sammantaget att berörda bygder på ett mer direkt sätt ska få del av det överskott som dessa verksamheter genererar.

Utskottet anser dock alltjämt att nuvarande principer även fortsättningsvis ska gälla för statens budgethantering. Detta innebär att statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade på naturresurser inte ska kopplas till statliga utgifter i samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till, enligt utskottets mening, en svårgenomtränglig statlig budgethantering.

När det gäller den kommunala fastighetsavgiften vill utskottet dessutom erinra om den uppfattning som skatteutskottet framförde så sent som våren 2011, nämligen att den kommunala fastighetsavgiften på bostäder innebär att kommunerna har fått tillgång till en ny intäktskälla och att det inte fanns anledning att överväga att införa fler fastighetstyper i det systemet.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2011/12:N303 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 12 och

avslår motionerna

2011/12:N237 av Anders Sellström (KD),

2011/12:N326 av Lena Asplund och Ulf Berg (båda M),

2011/12:N338 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M),

2011/12:N339 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M),

2011/12:N341 av Lars Beckman och Johan Johansson (båda M),

2011/12:N377 av Emil Källström och Helena Lindahl (båda C) och

2011/12:N395 av Per Åsling och Kenneth Johansson (båda C).

Ställningstagande

Den tidiga exploateringen av Norrland hade vissa unkna drag av imperialism som dessvärre ännu hänger kvar. Naturresurser exploateras och överskottet skickas i väg till Stockholm, bl.a. i form av avkastning från statliga bolag som LKAB, Vattenfall och Sveaskog. Det återflöde som sipprar tillbaka till de berörda områdena under beteckningen regionala tillväxtmedel får betraktas som marginella i jämförelse.

Med instämmande i det som sägs i Vänsterpartiets partimotion 2011/12:N303 vill jag uppmärksamma frågan om ett ökat återflöde till de kommuner och bygder som har vattenkraft, vindkraft och gruvor inom sina kommungränser. Ett lokalt utvecklingskapital skulle exempelvis kunna skapas genom att 1 öre per producerad kilowatt återförs direkt till de kraftproducerande kommunerna. Det är också viktigt att uppmuntra lokalt engagemang och lokalt ägande som drivkrafter för att utveckla landsbygden.

Den nyssnämnda motionen tillstyrks i berörd del. Övriga motioner i avsnittet avstyrks.

MOTARGUMENT

FOLKPARTIET (mars 2012)

Svar på brev från FSV till Närings-, skatte- och finansutskotten i mars 2012

Hej och tack för Ert brev till de politiska partierna!

På uppdrag av Eva Flyborg ledamot från Folkpartiet i Näringsutskottet vill vi lämna följande svar:

Frågeställningar kring om vattenkraftens vinster ska föras tillbaka till regionerna där det produceras  har diskuterats under en rad å.r I brevet framförs liknande tankar när det gäller vindkraft och att det nu är fastighetsskatten för verken som ska tillfalla kommunerna. En modell som denna förutsätter att man genom lagstiftning ser till så att en del av vinsten/intäkten för ett kraftslag förs tillbaka till området där den producerats. Ett system i denna riktning innebär att det är det offentliga (kommunen eller region) som ska få ”vinstpengarna” och inte den enskilde invånaren. Det finns i dag ett annat system av återföring som innebär att energiskatten genom bestämmelser i lagen (1994:1776) om skatt på energi är 9,5 öre lägre per kilowattimme i ett stort antal kommuner i Norrland och norra Svealand. Denna nedsättning går direkt till den enskilde konsumenten. Dessutom gynnas norra Sverige av systemet med elområden som stundtals innebär lägre elpriser i framförallt Norrland. Därmed är Folkpartiet inte berett att stödja förslaget i Ert brev. 

MVH

Lars Johansson

e.u.

Lars Johansson

Politisk sekreterare Näringsutskottsfrågor

Folkpartiets Riksdagskansli


KOMMENTAR FRÅN FRAMTIDEN

FRAMTIDEN tycker till om riksdagsledamöternas NEJ OCH ÅTER NEJ till en skärv till de kommuner som fått sina älvar utbyggda.

I den årliga motionsfloden så har ett antal riksdagsledamöter lagt förslag om återföring av vinster till de kommuner som har vattenkraft. Dels från borgerliga partier dels från vänsterpartiet. Sossarna, Mp, SD och FP har dock inte rört sig i den här frågan. När frågan kommer till omröstning så kvarstår bara ett parti och dess ledamöter för ett positivt utslag. Det är vänsterpartiet som också reserverar sig mot beslutet att säga nej till återföring av vattenkraftsvinster. Och där ska Anna Hövenmark ha en stor eloge för att hon satt frågan på vänsterpartiets dagordning. 
Men övriga 7 riksdagspartier säger nej. Även de moderater från länet som i länstidningarna berättade om sitt fina förslag. De röstade mot sitt egna förslag. Det innebär att 8 av Norrbottens 9 riksdagsledamöter säger nej till de krav som de lokalt i Norrbotten är positiva till när de får frågan här. Endast Siv Holma i v står upp för Norrbotten i den frågan. Nog är det lite ynkligt av de andra norrbottningarna i riksdagen. Men partipiskan säger att du inte får driva Norrbottensfrågor om det inte är Botniabanan.
Svaren i samband med att riksdagen säger nej är ju också lite beklämmande och visar egentligen på hur lite kunskap som finns hos många i riksdagen.

Folkpartiet tycker att Jokkmokks kommun inte ska ha någon återföring av vinster för vi har så billig ström här, så det borde väl räcka. Ja ja det kanske ändå är så att Jan Björklund är den klart lysande stjärnan i Folkpartiet.

Och riksdagen tycker också att när fastighetsskatten togs bort och blev en kommunal fastighetsavgift istället så fick Jokkmokk så mycket mer pengar att de klarar sig med dessa slantar. Men vad de tydligen inte vet är att Jokkmokk och andra småkommuner inte fick några extra pengar. De kvittades mot lägre statsbidrag. Så de fastighetspengarna gick oavkortad till de rikaste kommunerna i landet.

Sånt här håller våra riksdagsmän på och jollrar med, utsedda som dom är att föra statens och riksdagens talan mot människorna i kommunerna.

Och sånt här finns det heller inga politiska reportrar som tar upp för då blir det slut med deras gratismiddagar hos statens politiker.

Kommenterat för Framtiden av Roland Boman